Ibland fascineras jag av hur man påverkas när man står vi bandet och jobbar timma efter timma med att montera detaljer på bilkarosser. Som när man monterar batterikabel efter batterikabel på XC90-karrosser som ska vidare längs med bandet som löper genom monteringsfabriken för att någon gång möta en kund va det lider.
Plötsligt så står man där vid balansen och klockan är ca 23:06 och det slår en att det bara är femton batterikablar kvar i rackset! Snabbt gör man ett överslag i hjärnan… femton kablar, ca varannan bil är en XC90… om trettio bilar är kablarna slut. Kanske, kanske…
Det tar förmodligen 40-45 minuter att bygga bilarna. Nu är klockan 23:06, skiftet slutar 00:12. Det betyder att jag kanske blir utan batterikablar sista 20-25 minuterna! Sakta börjar hoppet spira inom en.
Blir det brist på kablar så får dom antingen stanna bandet (kommer inte att hända) eller så får någon annan springa montera dem i efterhand – dvs jag slipper göra det! Visst, det kommer säkert en truck med nya batterikablar. Men man vet aldrig, det är ju på slutet av dagen och nattskiftet skall inte jobba…
Hoppet fortsätter att gro inom en. Bil efter bil, batterikabel efter batterikabel räknas ner. Kanske kan det bli brist! Hoppas, hoppas. I så fall kommer jag få flera minuter med mycket lättare arbete! Hehehe.
10 batterikablar kvar. Klockan har hunnit bli 23:20. Ska det bli brist mon tro?
7 batterikablar kvar. Gött, nu kom det två XC90:ar på rad – två kablar borta!
6 batterikablar kvar. Fan, flera V70 och S80 på rad… behöver fler XC90.
4 batterikablar kvar. Kom igen då, minuterarna tickar ju iväg. Om det nu blir brist vill jag ju ha det så fort som möjligt…
2 batterikablar kvar...
Sen händer det som man visste nog skulle hända. Det kommer en truck med ett stort racks med ca 50 nya batterikablar. Suck. Jaja, bara 20 minuter kvar ändå, tiden gick ganska fort ändå denna timme.
Egentligen är det ganska absurt. Vad gör fabriken med mig?
Plötsligt så står man där vid balansen och klockan är ca 23:06 och det slår en att det bara är femton batterikablar kvar i rackset! Snabbt gör man ett överslag i hjärnan… femton kablar, ca varannan bil är en XC90… om trettio bilar är kablarna slut. Kanske, kanske…
Det tar förmodligen 40-45 minuter att bygga bilarna. Nu är klockan 23:06, skiftet slutar 00:12. Det betyder att jag kanske blir utan batterikablar sista 20-25 minuterna! Sakta börjar hoppet spira inom en.
Blir det brist på kablar så får dom antingen stanna bandet (kommer inte att hända) eller så får någon annan springa montera dem i efterhand – dvs jag slipper göra det! Visst, det kommer säkert en truck med nya batterikablar. Men man vet aldrig, det är ju på slutet av dagen och nattskiftet skall inte jobba…
Hoppet fortsätter att gro inom en. Bil efter bil, batterikabel efter batterikabel räknas ner. Kanske kan det bli brist! Hoppas, hoppas. I så fall kommer jag få flera minuter med mycket lättare arbete! Hehehe.
10 batterikablar kvar. Klockan har hunnit bli 23:20. Ska det bli brist mon tro?
7 batterikablar kvar. Gött, nu kom det två XC90:ar på rad – två kablar borta!
6 batterikablar kvar. Fan, flera V70 och S80 på rad… behöver fler XC90.
4 batterikablar kvar. Kom igen då, minuterarna tickar ju iväg. Om det nu blir brist vill jag ju ha det så fort som möjligt…
2 batterikablar kvar...
Sen händer det som man visste nog skulle hända. Det kommer en truck med ett stort racks med ca 50 nya batterikablar. Suck. Jaja, bara 20 minuter kvar ändå, tiden gick ganska fort ändå denna timme.
Egentligen är det ganska absurt. Vad gör fabriken med mig?
2 kommentarer:
Haha, fyfan vad drygt. Jag skulle bli galen efter en vecka. Bra skrivet, jag blev helt peppad på att du skulle få slut kablar :-)
Klockren beskrivning av vardagsrealiteter på arbetsplatsen. Jag hyser identiska förhoppningar kring flaskhalsar på mitt nuvarande kontor. Ett avbrott som motiverar en fikapaus är aldrig fel.
Ser fram emot fler rapporter från Volvogolvet.
Skicka en kommentar