Vi minns Amalthea

Det är hundra år sedan nu, men vi minns fortfarande Amalthea. För hundra år sedan - Natten till den 12 juli 1908 efter klockan två nån gång, tog Anton Nilsson saken i egna händer och sänkte strejkbrytarskeppet Amalthea.

Det var konflikt i hamnen i Malmö. Arbetsgivarna och myndigheterna gjorde gemensam sak mot de i princip livegna hamnarbetarna. Hamnarbetarna gick i strejk mot orimliga arbetsvillkor, man ville ha bort paragraf 23 som gav arbetsgivarna oinskränkt makt i att leda och fördela arbetet på arbetsplatserna. Modernt slaveri var det i praktiken frågan om. Strejken var livsnödvändig.

Arbetsgivarna kontrade med att importera 1 600 strejkbrytare importeras från England till Sverige. Samtidigt som de strejkande arbetarna och deras familjer svalt i en kamp, tog strejkbrytande fartyg skyddade av polis deras jobb. I Malmö ligger skeppet Amalthea och på det 81 sovande strejkbrytare och sover. Två konstaplar håller vakt vid kajen.

Ett antal socialister bestämmer sig för att försöka skrämma bort strejkbrytarna. Den unga socialisten Anton Nilsson blir den som ensam ror ut och applicerar en hemmagjord bomb på fartyget. Explosionen blir enorm, fartyget får ett stort hål i skrovet och en person omkommer då strejkbrytarna just denna natt lagt sig på däck för att sova på grund av värmen.

Fyra personer grips, två döms till döden och två till livstid. Alla släpps dock efter nio år, efter omfattande påtryckningar från arbetarrörelsen i Sverige och USA. Bara i Sverige lämnades en protestlista med 130 000 underskrifter in till Högsta Domstolen. Arbetare på bägge sidor om atlanten slöt upp kring arbetarna. Det handlade om stå upp i kampen mot klassförtrycket.

Någon vecka efter attentatet hade alla strejkbrytare i Sverige lämnat landet. Historiskt så bidrog attentatet till att stärka kampen för rättvisa åt arbetarna, och för demokratiseringen av samhället.

Fortfarande idag minns vi Amalthea och dådets historiska betydelse. Vi minns Anton Nilsson och ung socialisternas uppofringar i klasskampen.

Fartyget amalthea efter explosionen

Facklig rädsla förödande

I dag fick jag senaste numret av Kvasten (det egna nyhetsbladet för arbetarna på Volvo-monteringsfabriken i Torslanda Göteborg) i handen. Återigen får man en dos av verklighetsbeskrivning om hur det är att jobba på en fabrik i dagens Sverige.

En arbetsgivare som ser arbetarna som kackerlackor som inte är värda ett skit och ett fackförbund med företrädare som tyvärr allt för ofta sviker sina egna medlemmar.

I detta nummer av Kvasten berättar exempelvis arbetaren Andersson från bana 1:1s nattskift om vilket reaktion han fick när han ville informera medlemmarna om ett årsmöte i deras egna fackförening:

Är gruppstyrelse 20 rädd för medlemmarna?

Gruppstyrelsen 20s representanter på natten vägrar hjälpa förtroendevald att informera sina arbetskolleger om tid och plats för årsmötet. Det enda som behövdes var tillgång till en skrivare.

Eftersom jag är kontaktombud på min avdelning tycker jag att medlemmarna skall veta det jag vet. Alla kan, hinner eller vill inte gå på kurser för att få information som man enkelt kan få på arbetsplatsen av arbetskamrater.
Därför har jag börjat dela ut “Veckans tips”, ett papper som kommer ut lite då och då där enkla och tydliga tips om saker medlemmarna borde veta redovisas.
Nu senast satte gruppstyrelsen upp ett litet papper med liten text på den fackliga tavlan om att det skulle vara årsmöte. Eftersom jag vet att många inte går förbi och ännu färre läser på den tavlan av olika anledningar så tyckte jag att det var en bra idé att ha information om detta som veckans tips. I första stycket stod det så här “nu finns en chans för alla fackliga medlemmar att påverka den organisation som ni äger genom erat medlemskap, nämligen facket.”. Där under skrev jag sedan var och när gruppstyrelsens årsmöte skulle vara och kontaktuppgifter till mig ifall man hade frågor. Jag frågade en utav gruppstyrelsens representanter på natten ifall han kunde skriva ut så många ex som det finns montörer på avdelningen. Han sa att han kunde hjälpa mig och jag mailade “Veckans tips” till honom. Nästa natt trodde jag att han skulle komma med de utskrivna pappren till mig. Istället så kom han och sa att han och dom han pratat med i gruppstyrelsen inte kommer hjälpa mig med utskriften. Man tyckte inte det jag skrivit var OK, dock utan att kunna peka på någon mening som var tvivelaktig. Han uppfattar det som att jag vill komma på mötet för att “jävlas”. Man undrar ju varför dom inte vill hjälpa mig att informera mina arbetskamrater om ett årsmöte för den organisation som vi tillsammans äger. Alla på avdelningen fick naturligtvis tillgång till “Veckans tips” ändå men inte från gruppstyrelsens skrivare. (Årsmötet för gruppstyrelse 20 är för övrigt söndag den 27 januari i Folkets Hus på Järntorget klockan 14.00 till 15.00) Jag och många arbetskamrater undrar nu varför gruppstyrelsen agerat på detta konstiga sätt. Är de rädda att det skall börja komma folk på deras möten? Ifall gruppstyrelsen vill förklara sig så får dom gärna komma ner på banan någon rast.

Per Andersson 1:1an natt

Man blir ju fan uppgiven när man tänker på det. Om jag skulle önska något från vår stora fackförening så vore det att man skall sluta vara så himla rädda. Man är rädd för många saker, allt i från "globaliseringshotet" till jämstäldhetspotter inom LO. Men främst är man rädd för arbetsgivaren, och för sin egna medlemmar. Det är förödande för vår kamp, den pacificerar facket och alienerar arbetarna från arbetarrörelsen.

Fabrikschefen och ägarna borta i Detroit skrattar belåtet inne på sina kontor.

Skrivet: Kvasten nummer 14

Företag fifflar med arbetsmiljön och jobbavdraget gynnar dem med feta plånböcker – what else is new?

Två nedslag i dagens medieskörd. Nu för tiden går det knappt att öppna en tidning utan att läsa en eller ett par artiklar som avslöjar borgarnas sjuka förlag som exakt så sjuka som vi i vänstern sagt hela tiden.

Metro rapporterar:
Jobbskatteavdraget inget för vanligt folk. Det kommer inte som en nyhet, vänstern har tötat om det länge. Jobbavdraget består av ett skatteavdraget för den som pensionssparar samtidigt man jobbar. Man betalar till pensionen istället för till skatt, det blir mer i pension. Låter bra? Måhända, men det funkar bara för vissa såklart. Med högre pension kommer högre skatt på pensionen. För folk med vanliga inkomster blir den framtida skattehöjningen på pensionen högre än sänkningen på dagens inkomst– grattis! Det krävs att du tjänar över 27000 i månaden för att jobbavdraget skall löna sig. Helt enligt Reinfeldt, Borg och gängets beräkningar.

GP rapporterar:
Arbetsplatserna är på väg att delas upp i tydligare A- och B-lag när det gäller arbetsmiljön. Mellan dem som tvingas följa lagar och förordningar och dem som vägrar. Arbetsmiljöverket har gjort inspektioner som visar att var tredje arbetsgivare slarvar med att ge unga den introduktion de behöver för att arbeta säkert, tre av fyra inspekterade företag brister i arbetet mot buller, varannan byggherre gör inte vad arbetsmiljölagen kräver, 60 procent av undersökta arbetsgivare struntar i kemiska risker och hälften av inspekterade arbetsplatser saknar systematiskt arbetsmiljöarbete. Det är tydligt att arbetmiljöverkets inspektioner uppmärksammar viktiga problem.

Regeringen reaktion? Ja, den känner vi väll alla till, redan i fjol bestämde man att en tredjedel av arbetsmiljöverkets budget, motsvarande 150 miljoner kronor, ska bort under tre år. Att det innebär försämringar för arbetare över hela landet borde inte heller det komma som en överraskning för någon. Man tar till storyxan och hugger ner verksamheten, inspektionerna och möjligheten att jobba för bättre arbetsmiljö på svenska arbetsplatser.

Visst, vi arbetare runt om i landet kan inte förlita sig på att en statlig myndighet skall vakta arbetsmiljön på våra arbetsplatser. Det kommer till syvende och sist alltid vara den fackliga kampen som är viktigast och arbetarna på varje enskild arbetsplats är dem som måste ryta ifrån vid brister i arbetsmiljön och kämpa mot skiten. Men att det är ett bakslag för oss att en viktig myndighet som arbetsmiljöverket blir nedtryckt är uppenbart.

Sänk gärna min arbetstid - men ge fan i lönen!

Läste i aftonbladet idag om en familj som inte fått tiden att räcka till. Det önskade mer av livet än att bara stressa mellan jobb, familjegöromål, liten fritid och vad det nu månde vara. Det valde att gå ner i arbetstid och avsäga sig allt i vad lyx heter för att få mer tid över i sina liv. De säger att de fått ett rikare liv. Jag tror dem mycket väl.

Aftonbladet frågar i sin lilla webbfråga:

Jag undrar, varför ska väga det enda mot det andra? Varför måste man välja? Varför måste arbetande människor välja i fall de vill ha lite slantar över varje månad att unna sig nått med, eller i fall de vill ha ett rikt familje- och fritidsliv. Varför ska man välja mellan kortare arbetstid och lön att leva på?

Nej, ge mig 6-timmars arbetsdag med bibehållen lön! Sverige är ett ofantligt rikt och vinstmaximerande land. Gigantiska äro de förmögenheter som allas vårat arbete införskaffar åt dem som vi ger våran arbetskraft. Bolagsägarna, fabrikörerna, aktieägarna – det är dom som får vinsten när vi alla sliter ut oss på våra arbetsplatser och inte får tid till livskvalitet, en meningsfull fritid, ett familjeliv som inte måste hetsas sönder. I mitt fall exempelvis så är det Ford Motor Company’s aktieägare som skördar frukterna av mitt slit vid bandet. Miljoner i vinst blir resultatet av vårt arbete och ändå är det vi som skall göra avkall på kronor och ören om vi vill få ut mer i livet än att bara vara fabriksslav.

Samtidigt som vi aldrig någonsin har jobbat mer effektivt (produktiviteten har stadigt ökat genom årtiondena när den teknologiska revolutionen tickar på) så ska vi jobba och slita ännu mera enligt borgarna. För vem då? Storföretagens aktieutdelning var i runda slängar 170 miljarder år 2006. På fem år har deras direktörer höjt sina löner med 70 procent. Tiotals miljoner får vd:sarna om året, medan en genomsnittlig arbetare tjänar 224 400 kronor. Det är för fan jävligt kränkande.

Vi är värda mer än så. Ge oss 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön idag! Sänk min arbetstid - men ge fan i att sänka min lön! Det är dags att vi vanligt folk får ta del av det som överklassen idag behåller för sig själva.



Sen kan vi börja snacka om resten. Sen kan vi börja ta tag i makten över fabriken.

Riktigt förvånande rapport om kollektivavtal...

Dagens rapport-som-bekräftar-det-vi-tjatat-om-länge kommer från folksam. I dagens GP presenterar folksams vd och en analytiker en rapport som slår fast att jobba utan kollektivavtal leder till otrygga villkor för anställda.

Man slår fast att

• Närmare 300 000 svenskar jobbar på företag som saknar kollektivavtal
  
• Endast 14 procent av företagen har en kompletterande sjukförsäkring
• Man får lägre ersättning vid sjukdom och ingen ersättning för invaliditet vid arbetskada
• Man har längre karrensperioder, fler sjukdommar är undantagna och efterskyddet är sämre
• De som jobbar på avtalslösa företag får inte något stöd vid föräldraledighet
  
• Man inte heller stöd vid uppsägning
  
• Och de får en avsevärt lägre pension

Men, de e ju omodernt det där med kollektivavtal... eller hur är det nu dom goda centerpartisterna brukar säga.