Samma kamp idag som igår

Hörde min fackboss i metall snacka om att man måste ta upp kampen mot Sverigedemokraterna. Kom att tänka på ett tal jag höll för inte så länge sedan på första maj i år och manifestationen till minne av de spanienfrivilliga i Göteborg. Känner för att återberätta det, då det känns sjukt viktigt fortfarande. Den antirasistiska och antifascistiska kampen får aldrig vila.

Kamrater, mötesdeltagare - socialister, anti-fascister. 71 år har gått sedan det Spanska inbördeskriget bröt ut och svenska arbetare lämnade hus och hem för att frivilligt gemensamt åka ner och strida mot Francos fascister för demokrati, för socialism och människovärde. Vi bör minnas och hedra deras uppoffringar, vara stolta över våra kamrater som tveklöst stod upp för den internationella solidariteten och vågade riskera sina liv för att ställa upp på Spaniens strid mot fascismen.

Men låt oss minnas att trots att Franco och Pinochet, Hitler och Mussolini alla sedan länge är döda – så betyder inte det att Fascismen är död. Fascistoida strömningar och åsikter vädrar åter igen morgonluft, när rasister och fascister tar plats i Svenska kommunfullmäktigeförsamlingar under namn som Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna. Det är en oroväckande utveckling. De svenska fascisterna har börjat accepteras mer och mer av etablissemanget, de bjuds in till tv-debatter, som nu senast med Mona Sahlin, med motiveringen att man måste ”ta debatten” med fascisterna.

Kamrater, vi måste inse att kampen aldrig får vila. Vi kan inte debattera bort fascismen. När man ställer sig sida vid sida för att debattera med Sverigedemokraterna kommer man att förlora debatten. Inte för att Sverigedemokraterna är bättre debattörer – det är inte där problemet ligger. Det spelar inte någon roll. I en debatt vinner Sverigedemokraterna bara genom att vara där. De vinner för att debatten kommer att utgå från Sverigedemokraternas världsbeskrivning. Sverigedemokraternas rasistiska människosyn och fascistiska samhällssyn blir utgångspunkten och problemformuleringen läggs hos fascisterna. Låt oss inte ge dem den plattformen, låt oss inte ge dem den arenan.

Låt oss minnas kampen och de uppoffringar som de Spanienfrivilliga gjorde. Låt oss hedra deras minne genom att föra den anti-fascistiska kampen vidare. Det gör vi genom att arbeta i vardagen där vi finns och verkar. Vi kan sopa bort rasisternas lögner genom att erbjuda ett alternativ och ett ge konkreta exempel på hur vi kan lösa våra egna problem. Istället för att slänga oss med fina ord kan vi visa vägen genom att själva försvara våra rättigheter till arbete, bostad och en vettig fritid i en tid då dessa är under attack. Genom att varthän fascistiska tendenser tar sig i utryck, vara där och manifestera vår avsky och sprida kampen mot lögner och rasism. Genom att vara dem som tar upp kampen och driver en socialistisk och feministisk politisk som, i stället för att bjuda på enkla lösningar och simpel retorik, på allvar bryter ner orättvisor, förtryck och rasism.

Håkan Eriksson, 2007-05-01