I natt genomfördes ett historiskt val i USA. President Obama lyftes av ca 60 miljoner röstande hela vägen till the Oval Office.
Det är väl allmänt kännt vi det här laget. Vad som inte fått lika mycket uppmärksamhet är diverse folkomröstningar som hållts runt om i det stora landet i väst.
Några nedslag:
Arizona Proposition 102: Ban on Gay Marriage
Yes 1,033,469 - 56%
No 797,911 - 44%
(97% of precincts reporting)
Florida Amendment 2: Ban on Gay Marriage
Yes 4,657,031 - 62%
No 2,848,490 - 38%
(99% of precincts reporting)
California Proposition 8: Ban on Gay Marriage
Yes 3,635,743 - 52%
No 3,297,629 - 48%
(64% of precincts reporting)
Arkansas Initiative 1: Ban on Gay Couples Adopting Children
Yes 558,273 - 57%
No 424,076 - 43%
(94% of precincts reporting)
Vist fanns det andra folkomröstningar där progressiva segrar kunde utroppas (så som misslyckade försök att inskränka abort-rätten i Californien, Colorado och Södra Dakota). Men när det kommer till homosexuellas och bisexuellas rättigheter var det de konservativa krafterna som fick smaka på segerns söttma.
Visar inlägg med etikett HBT och Sexualpolitik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett HBT och Sexualpolitik. Visa alla inlägg
2008-11-05
2008-08-27
Årets kändis-som-kommer-ut-historia
Och nu över till något helt annat...
Tidningen QX släpper i deras Septembernummer ut med årets kändis-komma-ut-historia. Den slår till och med förra numrets kändis-komma-ut-historia med Victoria Svensson.
Denna gång är sveriges skarpaste komiker Magnus Betnér som meddelar att han gillar tjejer, men lika gärna skulle kunna få i hop det med någon kille. Grabben är bisexuell tydligen. Kul kul.
Tidningen QX släpper i deras Septembernummer ut med årets kändis-komma-ut-historia. Den slår till och med förra numrets kändis-komma-ut-historia med Victoria Svensson.
Denna gång är sveriges skarpaste komiker Magnus Betnér som meddelar att han gillar tjejer, men lika gärna skulle kunna få i hop det med någon kille. Grabben är bisexuell tydligen. Kul kul.
Magnus Betnér
Vore inte Magnus Betnér lyckligt förlovad sedan tre år tillbaka skulle han lika gärna kunna ha sex med en kille.
– Det är mest en tillfällighet att jag bara har legat med tjejer. Jag är bisexuell. Det tror jag de flesta människor är, om de skiter i att tänka efter.
– Vuxna människor borde få leva som de vill, säger han. Så länge man inte skadar någon. Jag förstår inte hur samkönat äktenskap ens kan vara en fråga.
Läs mer: QX
2008-07-28
Go gay pride!
Just nu är jag uppe i Stockholm och bevistar Euro Pride 2008!
Nytt för i år är att det enligt Prajd-ledningens utsagor skulle vara mycket längre pride i år. Istället för onsdag till söndag en vecka, skulle det vara från fredag till söndag över två helger. Det verkar dock vara en sanning med modifikation. Visst är det en del fotoutställningar på kulturinstitutioner runt om i stan och en och annan fest, men invigningen var i fredags, idag öppnade Pride House, och Pride Park öppnar inte förrän på onsdag.
Men jag har i alla fall hunnit med en hel del sedan jag kom i går morse. Träffat och hängt mest med Mats under gårdagen, vi stötte på två snygga Spanjorer från Madrid som förhoppningsvis skall hänga med i kväll på lite utomhushäng-med-vin. Snackade en del med en Kanadensare på Hostelet också, det märks att det är Euro Pride - en hel del utländskt folk är det.
Idag har jag börjat med att lyssna på en föreläsning om Män som säljer sex till män. Han föreläsaren gjorde några intressanta kopplingar mellan "äventyrliget" som inställning till olika sexuella aktiviteter, och huruvida man praktiserar säljandet av sexuella tjänster.
Nåväl, nu är det dags för lunch, sen får vi se vad den här dagen har att erbjuda.
Nytt för i år är att det enligt Prajd-ledningens utsagor skulle vara mycket längre pride i år. Istället för onsdag till söndag en vecka, skulle det vara från fredag till söndag över två helger. Det verkar dock vara en sanning med modifikation. Visst är det en del fotoutställningar på kulturinstitutioner runt om i stan och en och annan fest, men invigningen var i fredags, idag öppnade Pride House, och Pride Park öppnar inte förrän på onsdag.
Men jag har i alla fall hunnit med en hel del sedan jag kom i går morse. Träffat och hängt mest med Mats under gårdagen, vi stötte på två snygga Spanjorer från Madrid som förhoppningsvis skall hänga med i kväll på lite utomhushäng-med-vin. Snackade en del med en Kanadensare på Hostelet också, det märks att det är Euro Pride - en hel del utländskt folk är det.
Idag har jag börjat med att lyssna på en föreläsning om Män som säljer sex till män. Han föreläsaren gjorde några intressanta kopplingar mellan "äventyrliget" som inställning till olika sexuella aktiviteter, och huruvida man praktiserar säljandet av sexuella tjänster.
Nåväl, nu är det dags för lunch, sen får vi se vad den här dagen har att erbjuda.
2008-05-21
Det går framåt på Kuba
Läste en intressant nyhet idag på 365gay.com (som i alla fall jag inte sett någon annan stans) angående homofobi på Kuba. Utvecklingen mot mer rättigheter och möjligheter för homosexuella att visa sin kärlek öppen går framåt. Man uppmärksammade nyligen Internationella Antihomofobidagen med seminarier och liknande, och man har visat Bokeback Mountain på den nationella TV:n, men framför allt har man genomfört en statlig anti-homofobi kampanj.
Artikeln från AP i sin helhet har jag snott och klippt in nedan:
Artikeln från AP i sin helhet har jag snott och klippt in nedan:
Cuban Government Moves To End Homophobia
by The Associated Press
Posted: May 19, 2008 - 9:00 am ET
(Havana) Cuba's gay community celebrated unprecedented openness - and high-ranking political alliances - with a government-backed campaign against homophobia on the weekend.
The meeting at a convention center in Havana's Vedado district may have been the largest gathering of openly gay activists ever on the communist-run island. President Raul Castro's daughter Mariela, who has promoted the rights of sexual minorities, presided.
"This is a very important moment for us, the men and women of Cuba, because for the first time we can gather in this way and speak profoundly and with scientific basis about these topics," said Castro, director of Cuba's Center for Sexual Education.
Mariela Castro joined government leaders and hundreds of activists at the one-day conference for the International Day Against Homophobia that featured shows, lectures, panel discussions and book presentations. A station also offered blood-tests for sexually transmitted diseases.
Cuban state television gave prime-time play Friday to the U.S. film "Brokeback Mountain," which tells the story of two cowboys who conceal their homosexual affair.
Prejudice against homosexuals remains deeply rooted in Cuban society, but the government has steadily moved away from the Puritanism of the 1960s and 1970s, when homosexuals hid their sexuality for fear of being ridiculed, fired from work or even imprisoned.
Now Cuba's parliament is studying proposals to legalize same-sex unions and give gay couples the benefits that people in traditional marriages enjoy.
Parliament head Ricardo Alarcon said the government needs to do more to promote gay rights, but said many Cubans still need to be convinced.
Things "are advancing, but must continue advancing, and I think we should do that in a coherent, appropriate and precise way because these are topics that have been taboo and continue to be for many," Alarcon told reporters.
Some at the conference spoke of streaming out into the streets for a spontaneous gay-pride parade, but others urged caution.
The gay rights movement should be careful not to "flood" Cuban society with a message that many are not ready to hear, physician and gay activist Alberto Roque cautioned.
And Mariela Castro said gay activists should opt for more subtle ways to chip away at deep-seated homophobic attitudes.
Defending equal rights for Cubans, of all sexual orientations, is a key principal of the Cuban revolution led by her uncle Fidel Castro, who overthrew dictator Fulgencio Batista in 1959, she said.
"The freedom of sexual choice and gender identity (are) exercises in equality and social justice," she said.
2008-04-11
Hur gör vi Göteborg till Sveriges mest HBT-vänliga stad?
Mycket händer, men inte mycket tid för bloggande den senaste tiden. Jag skall försöka komma igång igen, men det är nog inte så många som läser här i alla fall.
Just nu tänkte jag mest göra er som nu läser uppmärksamma på en debattartikel i dagens GP som jag är en av undertecknarna till. Tillsammans med övriga personer som är med i Tvärpolitiska HBT-nätverket för Göteborgs Stad och Vänstra Götaland.
Poängen med debattartikeln är att visa att vi "politiker" och kommunen tar HBT-frågor seriöst, att vi gjort saker som kommer leda till positiva förändringar, och att vi vill driva frågor för att göra stadens arbete vidare. Därför har vi dels tagit initiativ till en framtidsverkstad som skall resultera i en lista på åtgärder att arbeta vidare med.
Men en viktig poäng med artikeln är också att vi med den vill fronta en ny mail-adress som vi etablerat: hbt@stadshuset.goteborg.se
Som vi skriver i debattartikeln: "Vi har alla ett gemensamt ansvar. Och en möjlighet att göra något. I samband med framtidsverkstaden öppnar vi en e-postadress (hbt@stadshuset.goteborg.se). Hit kan du skicka tankar och idéer hur vi gör Göteborg till en HBT-vänligare stad."
Tanken är alltså att Alla som har tankar, åsiker och bra idéer för hur vi gör Göteborg till Sveriges mest HBT-vänligaste stad kan skicka ett mail till e-postadressen ovan. Om vi som arbetar politiskt gör för lite saker, gör fel saker eller inte har kommit på den geniala idén som du har - maila oss!
Alla inkomna brev kommer bearbetas av oss i det tvärpolitiska HBT-nätverket.
Läs mer: Dags för Göteborg att komma ut
Just nu tänkte jag mest göra er som nu läser uppmärksamma på en debattartikel i dagens GP som jag är en av undertecknarna till. Tillsammans med övriga personer som är med i Tvärpolitiska HBT-nätverket för Göteborgs Stad och Vänstra Götaland.
Poängen med debattartikeln är att visa att vi "politiker" och kommunen tar HBT-frågor seriöst, att vi gjort saker som kommer leda till positiva förändringar, och att vi vill driva frågor för att göra stadens arbete vidare. Därför har vi dels tagit initiativ till en framtidsverkstad som skall resultera i en lista på åtgärder att arbeta vidare med.
Men en viktig poäng med artikeln är också att vi med den vill fronta en ny mail-adress som vi etablerat: hbt@stadshuset.goteborg.se
Som vi skriver i debattartikeln: "Vi har alla ett gemensamt ansvar. Och en möjlighet att göra något. I samband med framtidsverkstaden öppnar vi en e-postadress (hbt@stadshuset.goteborg.se). Hit kan du skicka tankar och idéer hur vi gör Göteborg till en HBT-vänligare stad."
Tanken är alltså att Alla som har tankar, åsiker och bra idéer för hur vi gör Göteborg till Sveriges mest HBT-vänligaste stad kan skicka ett mail till e-postadressen ovan. Om vi som arbetar politiskt gör för lite saker, gör fel saker eller inte har kommit på den geniala idén som du har - maila oss!
Alla inkomna brev kommer bearbetas av oss i det tvärpolitiska HBT-nätverket.
Läs mer: Dags för Göteborg att komma ut
2008-01-21
Fråga folket om Lissabonfördraget inte om Homoäktenskap
I dagarna kom någon stjärna hos kristdemokraterna på att man skulle kräva folkomröstning för att gå med på. Själv tycker jag det vore rent absurt och förolämpande i fall man skulle ha en folkomröstning om i fall staten skall ha diskriminerande lagstiftning eller ej. Att relativisera kring homosexuellas rättigheter är visserligen ett hett ämne hos konservativa debattörer - men det känns jävligt förlegat. Att svenska folket dock skulle rösta för samkönade äktenskap är för mig självklart och bortom allt rimligt tvivel. Vårt kära SIFO ger mig rätt, Aftonbladet skriver idag att Drygt sju av tio svenskar vill att homosexuella ska få gifta sig, enligt en ny opinionsundersökning.
Det finns mycket viktigare saker att ta via folkomröstning. När EU-eliten gjort en kosmetisk make-over av EU-konstitutionen (som nu kallas Lissabonfördraget) och planerar att utan folklig debatt klubba igenom det i riksdagen är det oerhört angeläget om att sätta stopp och få till stånd en folkomröstning. Vänsterpartiet har numer en klockren kampanj "Fråga folket" som trycker på just det.
Lissabonfördraget är på många sätt det mest långtgående förändringen i vår självständighet som suverän nation som någonsin gjorts. Faktum är att Lissabonfördraget i mångt och mycket gör EU:s medlemstater MINDRE självständiga än vad USA:s delstater är. På en lång rad områden flyttas makt från nationalstaterna till EU, fördraget leder (faktiskt) till slopad svensk alliansfrihet för gott och uppbyggandet av ett gemensamt EU-försvar, långtgående EU-praxis görs till grundlag (EU-lag som står över de svenska grundlagarna), en nyliberal politik befästs i lagstiftning och omöjliggör ett aktivt svenskt val för en annan politik om vi så önskar. Detta och mer där till innebär stora förändringar som svenska folket måste få rätten att säga sin mening om. Detta är inget som ryms inom ramarna för den representativa demokratin.
Skrivet - Folkomrösta om Lissabonfördraget: DN, Aftonbladet
Skrivet - Folkomrösta om homoäktenskap: Aftonbladet,
DN, SVD
Det finns mycket viktigare saker att ta via folkomröstning. När EU-eliten gjort en kosmetisk make-over av EU-konstitutionen (som nu kallas Lissabonfördraget) och planerar att utan folklig debatt klubba igenom det i riksdagen är det oerhört angeläget om att sätta stopp och få till stånd en folkomröstning. Vänsterpartiet har numer en klockren kampanj "Fråga folket" som trycker på just det.
Lissabonfördraget är på många sätt det mest långtgående förändringen i vår självständighet som suverän nation som någonsin gjorts. Faktum är att Lissabonfördraget i mångt och mycket gör EU:s medlemstater MINDRE självständiga än vad USA:s delstater är. På en lång rad områden flyttas makt från nationalstaterna till EU, fördraget leder (faktiskt) till slopad svensk alliansfrihet för gott och uppbyggandet av ett gemensamt EU-försvar, långtgående EU-praxis görs till grundlag (EU-lag som står över de svenska grundlagarna), en nyliberal politik befästs i lagstiftning och omöjliggör ett aktivt svenskt val för en annan politik om vi så önskar. Detta och mer där till innebär stora förändringar som svenska folket måste få rätten att säga sin mening om. Detta är inget som ryms inom ramarna för den representativa demokratin.
Skrivet - Folkomrösta om Lissabonfördraget: DN, Aftonbladet
Skrivet - Folkomrösta om homoäktenskap: Aftonbladet,
DN, SVD
2008-01-15
Äkenskapsförslaget fortfarande diskriminerande
I dag behandlar bland annat Aftonbladet frågan om Könsneutrala äktenskap. Idag går nämligen remisstiden ut för utredningen kring könsneutrala äktenskap. Man skulle kunna tro att det är nu, med den nya utredningen, som den sista stora särlagstiftningen mellan samkönade och osamkänade par tas bort. Så är dock inte fallet. Får utredaren Hans Regner som han vill så kommer lagstiftningen fortfarande vara diskriminerande.
Utredaren nämner det viktigaste själv:
Det är helt fel väg att gå, det är återigen särlagstiftning det handlar om och bygger på samma gamla unkna föreställningar om den heterosexuella kärnfamiljen som det fina, det korrekta och alla familjebildningar som frångår detta måste kontrolleras noggrant och grundligt innan det kan godkännas. Ingen faderskaps- eller mödraskapspresumtion för medmammor eller medpappor leder till att samkönade familjer fortfarande måste genomgå ett långsamt och byråkratisk närståendeadoptionsförfarande.
För övrigt påpekar QX att utredningen även glömt/inte fått möjlighet att se över Successionsordningen. Om den inte justeras nekas tronarvingen möjligheten att gifta sig med någon av samma kön. Vilket är ganska talande iof för den familjen som har mer särlagstiftning en någon annan familj. Med varken religionsfrihet eller straffskuldighet hos gamle kungen.
Ett av det mest infantila mothuggen man får när man debatterar äktenskapslagstiftningen är "Men vaddå, de e la ingen mänsklig rättighet att få gifta sig?" Nej, det är det inte. Varken för heterosexuella eller homosexuella är det en mänsklig rättighet att få gifta sig, det är närmast ett privilegium. Det är dock en viktig mänsklig rättighet att inte bli diskriminerad, att inte bli utestängd och behandlad sämre, på grund av vilken sexuell läggning man har. Att vissa i ett samhälle innehar ett privilegium när inte andra har det enbart på grund av dess läggning - det är rätt och slätt diskriminering. Det borde vara en självklarhet att all lagstiftning, inklusive de som reglerar en av samhället främsta sanktionerade företeelse som äktenskap, inte borde vara diskriminerande. Särlagstiftning är något som vi borde ta avstånd ifrån i 2000-talet.
Skrivet: Aftonbladet 1, Aftonbladet 2, Aftonbladet 3, Aftonbladet 4, QX 1, QX 2
Utredaren nämner det viktigaste själv:
Om ett barn föds inom ett äktenskap mellan en man och en kvinna blir mannen automatiskt pappa till barnet. Om ett barn skulle födas i ett äktenskap mellan två kvinnor så blir den andra kvinnan inte automatiskt mamma till barnet.
Det är helt fel väg att gå, det är återigen särlagstiftning det handlar om och bygger på samma gamla unkna föreställningar om den heterosexuella kärnfamiljen som det fina, det korrekta och alla familjebildningar som frångår detta måste kontrolleras noggrant och grundligt innan det kan godkännas. Ingen faderskaps- eller mödraskapspresumtion för medmammor eller medpappor leder till att samkönade familjer fortfarande måste genomgå ett långsamt och byråkratisk närståendeadoptionsförfarande.
För övrigt påpekar QX att utredningen även glömt/inte fått möjlighet att se över Successionsordningen. Om den inte justeras nekas tronarvingen möjligheten att gifta sig med någon av samma kön. Vilket är ganska talande iof för den familjen som har mer särlagstiftning en någon annan familj. Med varken religionsfrihet eller straffskuldighet hos gamle kungen.
Ett av det mest infantila mothuggen man får när man debatterar äktenskapslagstiftningen är "Men vaddå, de e la ingen mänsklig rättighet att få gifta sig?" Nej, det är det inte. Varken för heterosexuella eller homosexuella är det en mänsklig rättighet att få gifta sig, det är närmast ett privilegium. Det är dock en viktig mänsklig rättighet att inte bli diskriminerad, att inte bli utestängd och behandlad sämre, på grund av vilken sexuell läggning man har. Att vissa i ett samhälle innehar ett privilegium när inte andra har det enbart på grund av dess läggning - det är rätt och slätt diskriminering. Det borde vara en självklarhet att all lagstiftning, inklusive de som reglerar en av samhället främsta sanktionerade företeelse som äktenskap, inte borde vara diskriminerande. Särlagstiftning är något som vi borde ta avstånd ifrån i 2000-talet.
Skrivet: Aftonbladet 1, Aftonbladet 2, Aftonbladet 3, Aftonbladet 4, QX 1, QX 2
2008-01-13
Utreder polisen hatbrott på rätt sätt?
Den 35-årige man som sedan tidigare misstänks ha mördat en 43-årig (homosexuell) man är numer misstänkt för att vara en serie-mödare. 35-åringen greps strax efter nyår, misstänkt för ett knivöverfall mot en annan 44-årig homosexuell man på Södermalm i Stockholm.
Enligt aftonbladet kan det röra sig om samma mördare som vid en rad mord mellan 1986-2008. Om det är samma mördare kan man bara spekulera om. Men det är alla hatbrott mot homosexuella utförda med stickvapen, alla mord och mordförsök har skett i offrens hem.
Det känns ganska surrealistiskt när man läser om hatbrott. Det är svårt att ta till sig. Tankarna går såklart direkt till den utställning jag besökte för några dagar sedan. Man påminns om att hatbrott är något verkligt och närvarande i Svenska samhället. Man börjar fundera. Varför finns det så många gamla olästa mordfall? Finns det något i polisens arbete som gjort att de missat att det kan vara en seriemördare? Utreder polisen hatbrott på rätt sätt? Alla verkar inte inse att hatbrott är ett alvarligt problem, vissa inom rättsväsendet har kommit längre än andra.
När Rikspolisstyrelsens presenterade sitt utkast till ny polisutbildning i maj förra året hade man helt sonika prioriterat bort kursen i hatbrott rakt av. Man ändrade sig till slut efter kritik, men det är tydligt att det inom polisen finns mycket kvar att göra. Polisen i Stockholms län har däremot stått som förebilder ett bra tag nu.Man satsar bland annat på utbildning i HBT-frågor och hatbrott. Sedan tidigare har man jobbat mycket med att ändra rutiner, belysa hatbrott och har tagit tag i attityder inom den egna kåren. Gör man en sökning på "hatbrott" på Polisens hemsida så handlar de allra flesta artiklarna om satsningar i Stockholm.
Jag tycker det är dags att Västra Götalandspolisen tar efter och blir en lika och mer aktiv polis i utredandet av hatbrott, prioriterandet av HBT-utbildning internt inom kåren samt satsning för stöd för brottsoffer i hatbrott och våld i nära samkönade relationer. Det finns mycket att göra och goda exempel från ex. Stockholm att arbeta utefter.
Personligen så skall jag ta upp frågan till diskussion vid nästa "nätverksmöte". Jag sitter med i ett litet HBT-nätverk med en representant från varje politiskt parti i Göteborg utom Moderaterna (och SD). Det är dags att börja fundera på vilken slags politisk styrning som kan bli aktuell.
Bloggat: Antigayretorik (en intressant grej appropå hatbrott)
Skrivet: Aftonbladet
Enligt aftonbladet kan det röra sig om samma mördare som vid en rad mord mellan 1986-2008. Om det är samma mördare kan man bara spekulera om. Men det är alla hatbrott mot homosexuella utförda med stickvapen, alla mord och mordförsök har skett i offrens hem.
Det känns ganska surrealistiskt när man läser om hatbrott. Det är svårt att ta till sig. Tankarna går såklart direkt till den utställning jag besökte för några dagar sedan. Man påminns om att hatbrott är något verkligt och närvarande i Svenska samhället. Man börjar fundera. Varför finns det så många gamla olästa mordfall? Finns det något i polisens arbete som gjort att de missat att det kan vara en seriemördare? Utreder polisen hatbrott på rätt sätt? Alla verkar inte inse att hatbrott är ett alvarligt problem, vissa inom rättsväsendet har kommit längre än andra.
När Rikspolisstyrelsens presenterade sitt utkast till ny polisutbildning i maj förra året hade man helt sonika prioriterat bort kursen i hatbrott rakt av. Man ändrade sig till slut efter kritik, men det är tydligt att det inom polisen finns mycket kvar att göra. Polisen i Stockholms län har däremot stått som förebilder ett bra tag nu.
Jag tycker det är dags att Västra Götalandspolisen tar efter och blir en lika och mer aktiv polis i utredandet av hatbrott, prioriterandet av HBT-utbildning internt inom kåren samt satsning för stöd för brottsoffer i hatbrott och våld i nära samkönade relationer. Det finns mycket att göra och goda exempel från ex. Stockholm att arbeta utefter.
Personligen så skall jag ta upp frågan till diskussion vid nästa "nätverksmöte". Jag sitter med i ett litet HBT-nätverk med en representant från varje politiskt parti i Göteborg utom Moderaterna (och SD). Det är dags att börja fundera på vilken slags politisk styrning som kan bli aktuell.
Bloggat: Antigayretorik (en intressant grej appropå hatbrott)
Skrivet: Aftonbladet
2008-01-09
Idrotten: En fristad från eller för homofobi?
Det händer ganska mycket på HBT-områdt runt om i Sveriges kommuner. Inte sällan är det vänsterpartiets ledamöter som tar initiativ. Exempelvis har många vänsterpartiet tagit upp heteronormativiten inom idrottsrörelsen och hur kommuner kan jobba för att se till att alla människor känner sig välkomna och får lika möjligheter obereoende sexuell läggning.
Göteborg: Motion av Ana Rubin (v) om en grundläggande undersökning av hur idrottsrörelsens arbete inom kommunen bedrivs för att nå målet om allas delaktighet oavsett sexuell läggning
Örebro: Motion av Murad Artin m. fl. (samtliga v) om en grundläggande undersökning av hur idrottsrörelsens arbete inom kommunen bedrivs för att nå målet om allas delaktighet oavsett sexuell läggning
Söderhamn: Lise-Lott Wikholm (v) har laggt en likande motion.
Göteborg: Motion av Ana Rubin (v) om en grundläggande undersökning av hur idrottsrörelsens arbete inom kommunen bedrivs för att nå målet om allas delaktighet oavsett sexuell läggning
Örebro: Motion av Murad Artin m. fl. (samtliga v) om en grundläggande undersökning av hur idrottsrörelsens arbete inom kommunen bedrivs för att nå målet om allas delaktighet oavsett sexuell läggning
Söderhamn: Lise-Lott Wikholm (v) har laggt en likande motion.
Motionerna slår fast:
Det finns en tendens till ovilja eller oförmåga inom idrottsrörelsen till att se att det finns en heteronormativitet och att homo-, bi- och transpersoner därmed riskerar att stötas bort. Det finns en del omedvetna föreställningar som att alla är heterosexuella, att alla ”behandlas lika” och att huvuduppgiften för en klubb är att hålla på med idrott, och inte att engagera sig i annat, som t.ex. jämställdhet och att arbeta mot fördomar.
För ca 2 år skrev jag en motion (som bifölls) när vänsterpartiet Göteborg antog ett kommunalpolitiskt program där jag beskrev problemet:
Lika möjligheter
Homo- och bisexuella har inte i samma utsträckning som heterosexuella möjlighet till en meningsfull fritid och aktivt idrottande. Att t ex vara öppet homosexuell är ofta på grund av homofobi inte förenligt med att utöva lagidrott. Detta måste motverkas. Föreningar som konkret arbetar mot homofobi skall uppmuntras och stödjas, inte minst ekonomiskt, och andra skall manas till handling.
Inte den skarpaste texten direkt. Men poängen är att när idrottsrörelsen ser ut som den gör idag så har inte alla samma möjligheter. Här har kommunen ett ansvar. I söderhamn har kommunfullmäktige valt att avslå motionen, med hänvisning till att riksidrottsförbundet har gett ut en pamflett i ämnet... Man fattar tydligen inte
- Att kommunen borde ta sitt ansvar och undersöka hur idrottsrörelsens arbete inom den egna kommunen bedrivs för att nå målet om allas delaktighet oavsett sexuell läggning.
- Att kommunen kan och bör sätta upp kriterier utifån hur man arbetar mot likamöjlighetsmål, för hur kommunen ska betala ut stöd till idrottsrörelsen - vi snackar skattebetalarnas pengar här.
- Att kommunen ansvarar för att veta hur situationen ser ut för homosexuella, bisexuella och transpersoner, vad det gäller homofobi, diskriminering, utanförskap etc, och kontinuerligt arbetar med att komma till rätta med prolem i det vardagliga arbetet.
- Att kommunen har ett eget ansvar till att bilda opinion.
För mig är det självklart att idrottsrörelsen borde vara en fristad från homofobi. Lagandan, gemenskapen och idrottsprestationerna borde vara det enda som räknas. Idagens idrottsrörelse känns det dock, tragiskt nog, att idrottsrörelsen istället är en fristad för homofobi. Diskriminering, anti-homosexuella tendenser och homofobi som skulle vara helt otänkbara utanför oklädningsrummen och idrottsplanerna - får i testosteronets namn fritt spelrum inom "världens största folkrörelse".
2008-01-08
In hate we trust
När jag skulle skriva något i gästboken var det som att orden inte riktigt fanns. Så mycket man känner, men ändå så svårt att få ner det i ord. Ilska blandas med kännslor av olust, sårbarhet och vanmakt.
Idag var jag och såg på Elisabeth Ohlson Wallins uställning In hate we trust på Stockholms länsmuseum. En mycket gripande, otäck och viktig uställning där hatet görs verkligt. Högerextremister, "vanliga svenssons", Biskopar alla ger de utryck för hatet och fördömandet av homosexuella. Det känns på riktigt och nära inpå. Hela tiden på muséet hade jag en gnagande tanke i bakhuvudet som upprepade "det kunde varit jag eller någon av mina vänner"...
Bilden som berörde mig mest var ett fotto med ett par poliser som undersöker en brottsplats, där ett avhugget huvud just plockas av en pidestal. Bilden handlar om mordet på Lars Mikaelsson lördagen den 14 januari 2006. Lars Mikealsson misshandlades brutalt till döds. Efter mordet avlägsnade mördaren sansat och systematiskt huvudet från kroppen, placerade det på en blompiedestal mitt på köksbordet, och ristade in "BÖG1" i bordskivan.
Det handlar inte om några överdrifter eller extremfall. Det är så hatbrott ser ut. Övervåld och råhet.
Uställningen är i Stockholm fram till 27 januari. Därefter fortsätter den till olika delar av landet. Dock ej till Göteborg. Villket känns väldigt synd. Uställningen är uppbokad ända in på år 2009. Men det vore kanske något för HBT-GBG ano 2009 att ta in. Världskulturmuséet borde vara intresserat. Jag skall tipsa projektkordinatorn för HBT-GBG 2008.
Idag var jag och såg på Elisabeth Ohlson Wallins uställning In hate we trust på Stockholms länsmuseum. En mycket gripande, otäck och viktig uställning där hatet görs verkligt. Högerextremister, "vanliga svenssons", Biskopar alla ger de utryck för hatet och fördömandet av homosexuella. Det känns på riktigt och nära inpå. Hela tiden på muséet hade jag en gnagande tanke i bakhuvudet som upprepade "det kunde varit jag eller någon av mina vänner"...
Bilden som berörde mig mest var ett fotto med ett par poliser som undersöker en brottsplats, där ett avhugget huvud just plockas av en pidestal. Bilden handlar om mordet på Lars Mikaelsson lördagen den 14 januari 2006. Lars Mikealsson misshandlades brutalt till döds. Efter mordet avlägsnade mördaren sansat och systematiskt huvudet från kroppen, placerade det på en blompiedestal mitt på köksbordet, och ristade in "BÖG1" i bordskivan.
Det handlar inte om några överdrifter eller extremfall. Det är så hatbrott ser ut. Övervåld och råhet.
Uställningen är i Stockholm fram till 27 januari. Därefter fortsätter den till olika delar av landet. Dock ej till Göteborg. Villket känns väldigt synd. Uställningen är uppbokad ända in på år 2009. Men det vore kanske något för HBT-GBG ano 2009 att ta in. Världskulturmuséet borde vara intresserat. Jag skall tipsa projektkordinatorn för HBT-GBG 2008.
2007-10-22
Stockholms Lokaltrafik stödjer antihomofoba krafter
Inför "äktenskapets dag" i söndags sattes en reklamkampanj för "bevara äktenskapet" upp i Stockholms tunnelbana. Se bland annat QX.
Som vanligt funderar man på i fall "Besvara Sverige Svenskt" eller "Bevara Sverige Judefritt" skulle få samma möjlighet att saliggöra sitt budskap som "Bevara Äktenskapet Heterosexuellt".
Det är sjukt att Stockholms lokaltrafik inte inser att dem strider mot sina egna regler. Men har regler mot tobaksreklam, alkoholreklam, reklam som strider mot god marknadsföringssed. Man tillåter inte heller reklam som "kan uppfattas som stötande eller sedlighetssårande eller sårande mot folkgrupp".
Personligen tycker jag det är mycket stötande att man låter en religiös kampanjorganisation som agiterar mot homosexuellas rättigheter att göra reklam över hela lokaltrafiken i stockholm.
Som vanligt funderar man på i fall "Besvara Sverige Svenskt" eller "Bevara Sverige Judefritt" skulle få samma möjlighet att saliggöra sitt budskap som "Bevara Äktenskapet Heterosexuellt".
Det är sjukt att Stockholms lokaltrafik inte inser att dem strider mot sina egna regler. Men har regler mot tobaksreklam, alkoholreklam, reklam som strider mot god marknadsföringssed. Man tillåter inte heller reklam som "kan uppfattas som stötande eller sedlighetssårande eller sårande mot folkgrupp".
Personligen tycker jag det är mycket stötande att man låter en religiös kampanjorganisation som agiterar mot homosexuellas rättigheter att göra reklam över hela lokaltrafiken i stockholm.
2007-10-18
Venezuela visar vägen även i Homokampen - men varför inte prata kön?
Äntligen händer det något på Homo-fronten i Sydamerika! Via 365Gay.com hittar jag nyheten att Venezuela kan bli första landet i Sydamerika som inför grundlagskydd mot kränkningar av mänskliga rättigheter på basis av sexuell läggning.
I Venezuela håller man just nu på med att skriva om konstitutionen på President Hugo Chavez initiativ.
Efter att många beredande instanser ställt sig positiva godkände denna veckan nationalförsamlingen ett tillägg som skulle innebära att man i konstitutionen lade till ”sexuell läggning” bland kategorier skyddade mot diskriminering under grundläggande mänskliga rättigheter. Andra kategorier man inkluderar är ras, religion, ålder och hälsotillstånd.
Nu fattas bara att konstitutionsförslaget godkänns av elektoratet.
Det är ett gott steg på vägen och man blir på det området ett föregångsland i regionen. Men man undrar ju, varför inkluderar man inte skydd mot diskriminering på grund av kön, könsidentitet och könsuttryck? Könsdiskriminering, transdiskriminering osv är minst lika viktigt att markera mot!
I Venezuela håller man just nu på med att skriva om konstitutionen på President Hugo Chavez initiativ.
Efter att många beredande instanser ställt sig positiva godkände denna veckan nationalförsamlingen ett tillägg som skulle innebära att man i konstitutionen lade till ”sexuell läggning” bland kategorier skyddade mot diskriminering under grundläggande mänskliga rättigheter. Andra kategorier man inkluderar är ras, religion, ålder och hälsotillstånd.
Nu fattas bara att konstitutionsförslaget godkänns av elektoratet.
Det är ett gott steg på vägen och man blir på det området ett föregångsland i regionen. Men man undrar ju, varför inkluderar man inte skydd mot diskriminering på grund av kön, könsidentitet och könsuttryck? Könsdiskriminering, transdiskriminering osv är minst lika viktigt att markera mot!
2007-10-17
Det är alltid vid homosexuella man drar gränsen
Det är inte ofta man kan känna igen sig så väl i nyheter från andra sidan atlanten. Läste ett intressant blogginlägg på QueerSighted.com angående en hetsig debatt på Piedra Vista High School, Farmington, New Mexico, USA som just fått sitt slut. När elever där ville starta en HBT-grupp på skolan, en ”Gay-Straight Alliance”-grupp, kom det ett ramaskri från skolans ledning. Man drog i nödbromsen och slog i stora alarmklockan. Efter mycket om och men, överväganden om man skulle förbjuda alla klubbar och föreningar på skolan rakt av eller tillåta homosarna att träffas, och efter hot om stämning från ACLU i fall man bara förbjöd HBT-gruppen tillät man dock tillslut Gay-Straight Alliance. ”A bittersweet victory at best” rapporterar QueerSighted, då skolan ledning förklarade beslutet såhär:
Kul att få den i ansiktet... Inte en tanke på att tillåta gruppen utifrån en önskan av likabehandling, respekt för alla människor eller ens tolerans. Allt är möjligt i USA kanske ni tänker? Ha, som om detta har något med USA att göra.
Jag känner själv igen det så himla väl från min egen kära gymnasietid. När jag för några år sedan nu gick i trean på Göteborgsregionens Tekniska Gymnasium (en "trevlig" slags friskola ägd till 51% av Volvo och 49% av kommunen), var vi ett par tre drivande personer som bestämde oss för att starta ett HBT-nätverk på skolan (öppen för alla oavsett läggning som ville vara med). Det var jag som skulle var ordförande och två nära tjejkompisar som kunde tänka sig vara drivande i nån slags förenklad styrelse. Vi var inspirerade och peppade av tanken på att få in lite HBT-perspektiv på undervisningen, och skapa en gemensam mötesplats för HBT-elever på skolan (jag kände själv en hel del kamrater på skolan som inte var öppna med sin sexuella läggning, i vissa stycken var det en machostämning på skolan som i vissa stycke var hämmande, att det var ett tekniskt gymnasium med starka kopplingar till industrin kanske hade något med det att göra). Vi pratade om att bjuda in RFSL och försöka uppmärksamma HBT-frågor i undervisningen.
Tidigare hade skolledningen uppmuntrat skapandet av grupper på skolan. Det var tecken på elevers kreativitet och engagemang. Vi hade bland annat en tjejgrupp på skolan (som var skitbra!), vi hade en grupp för såna som gillade att programmera dataprogram, vi hade en religiös Kristen grupp. Ingen av dessa gruppers bildande hade någon något problem med.
Men vad händer när vi ville starta vår HBT-grupp? Jo, då var det stopp och belägg! Då var det förbudspåbuden som gällde. Vi fick minsann inte operera på skolan! Vi förbjöds att använda skolans namn eller logga, vi fick inte sätta upp information, inte boka lokaler, inte ”rekrytera” elever på skolan osv. Vi fick helt enkelt inte starta något HBT-nätverk här inte. När vi ville ha svar på varför blev det möte med rektorn/VD:n (friskola ni vet) och studierektorn. Man kom med diverse svepskäl som byttes ut från gång till gång, allt eftersom argumenten inte höll.
Fört pratade men om att vi inte fick göra skolan till en marknad – man skulle inte kampanja för olika åsikter och rekrytera folk och ställa elever mot varandra (hur det kom sig att det hade något att göra med vårt HBT-nätverk att göra, men exempelvis inte hade något med Kristna gruppen att göra framkom aldrig). Genom omvägar (via vissa allierade vi hade inom lärarkåren) fick vi reda på att man hyste oro för att skolan skulle förknippas med en sådan HBT-grupp för mycket och bli en ”bög-skola”. Just det argumentet sa inte rektorn till vårt ansikte dock.
Efter ett tag byttes alla argument ut mot att man sa ”vi har stoppat alla bildningar av nya grupper, inte bara er – vi håller på att se över rutinerna”. Var på man förhalade fråga in ytterligare ett halvår.
Det är så tydligt, så uppenbart orättvist att jag fortfarande blir förbannad när jag tänker på det. Att det alltid när homosexuella organiserar sig som man drar gränsen. Det är samma sak på Piedra Vista High School i Farmington, USA som på Göteborgsregionens Tekniska Gymnasium i Göteborg Sverige och många andra ställen. Vi är knappast ensamna om vår erfarenheter. Det är jättebra att bilda grupper på skolan, men när det är några som vill starta en HBT-grupp – då jävlar! Då är gränsen nådd, då ska rutiner ses över, man måste dra frågan i långbänk och överväga i fall det verkligen är positivt med sådana där ”homosex-grupper”.
Vi gav oss inte helt när vi blev stoppade dock. Vi gjorde vad vi kunde, eller i alla fall en del. Vi pratade med lärare (skaffade några allierade och efter ett tag så var uppskattningsvis halva lärarkåren på vår sida åtminstone), vi snackade med elevorganisationen, hade möten med skolledningen för att försöka övertyga dem, vi fick övriga elevers stöd när vi pratade med folk (exempelvis dem Kristna Gruppen var på vår sida). Hela tiden försökte man från skolledningen förhala beslutet och inte riktigt ta tag i frågan. Vi hade planer på att gå ut i media till slut, det gjorde vi dock aldrig. Vi hade helst velat ha ett skriftligt besked från skolledningen om varför vi inte fick starta vår HBT-grupp, med det hade vi sedan kunnat gå i polemik i media. Någon skriftlig förklaring fick vi aldrig dock, bara olika muntliga besked. Sem I slutet av trean var det ganska körigt med pluggandet och slutbetygen som skulle jobbas med att vi inte riktigt orkade driva allt till sin spets hela tiden, vilket var lite synd.
Men tillslut vann vi dock. Vi fick starta ett HBT-nätverk. Synd bara att beskedet kom 2 veckor innan studenten – tack så hemskt mycket. Efter studenten försvann i princip alla som var drivande i frågan från skolan. En bitterljuv vinst.
När jag tänker tillbaka på den lågintensiva kamp vi förde (för det var faktiskt en kamp, även om det kan kännas lite pretentiöst att kalla det för det), inser jag att det var nog där som en insikt planerades inom mig. En insikt om att jag som bög aldrig kan förvänta mig likaberättigande, jag kan aldrig ta något för givet. Det är skit samma i fall Sverige kallas för världens bästa land för flator, bögar, bipersoner och transor att leva i - man ska aldrig ta något för givet. Man ska heller aldrig ta någon skit. Man ska bli förbannad och kämpa emot orättvisor. För vi är fan värda så mycket bättre.
The choice to ban all clubs would eliminate any benefit we as a school board are currently contributing back to the community. Banning all clubs means we would ban all community access to the schools, which would include churches, the Boy Scouts, Special Olympics, Little League practices, powwows, etcetera. It would be unfortunate to let a small group of students, who believe they need to join this club, eradicate all the good we've been able to achieve by allowing the public to use our facilities.
Kul att få den i ansiktet... Inte en tanke på att tillåta gruppen utifrån en önskan av likabehandling, respekt för alla människor eller ens tolerans. Allt är möjligt i USA kanske ni tänker? Ha, som om detta har något med USA att göra.
Jag känner själv igen det så himla väl från min egen kära gymnasietid. När jag för några år sedan nu gick i trean på Göteborgsregionens Tekniska Gymnasium (en "trevlig" slags friskola ägd till 51% av Volvo och 49% av kommunen), var vi ett par tre drivande personer som bestämde oss för att starta ett HBT-nätverk på skolan (öppen för alla oavsett läggning som ville vara med). Det var jag som skulle var ordförande och två nära tjejkompisar som kunde tänka sig vara drivande i nån slags förenklad styrelse. Vi var inspirerade och peppade av tanken på att få in lite HBT-perspektiv på undervisningen, och skapa en gemensam mötesplats för HBT-elever på skolan (jag kände själv en hel del kamrater på skolan som inte var öppna med sin sexuella läggning, i vissa stycken var det en machostämning på skolan som i vissa stycke var hämmande, att det var ett tekniskt gymnasium med starka kopplingar till industrin kanske hade något med det att göra). Vi pratade om att bjuda in RFSL och försöka uppmärksamma HBT-frågor i undervisningen.
Tidigare hade skolledningen uppmuntrat skapandet av grupper på skolan. Det var tecken på elevers kreativitet och engagemang. Vi hade bland annat en tjejgrupp på skolan (som var skitbra!), vi hade en grupp för såna som gillade att programmera dataprogram, vi hade en religiös Kristen grupp. Ingen av dessa gruppers bildande hade någon något problem med.
Men vad händer när vi ville starta vår HBT-grupp? Jo, då var det stopp och belägg! Då var det förbudspåbuden som gällde. Vi fick minsann inte operera på skolan! Vi förbjöds att använda skolans namn eller logga, vi fick inte sätta upp information, inte boka lokaler, inte ”rekrytera” elever på skolan osv. Vi fick helt enkelt inte starta något HBT-nätverk här inte. När vi ville ha svar på varför blev det möte med rektorn/VD:n (friskola ni vet) och studierektorn. Man kom med diverse svepskäl som byttes ut från gång till gång, allt eftersom argumenten inte höll.
Fört pratade men om att vi inte fick göra skolan till en marknad – man skulle inte kampanja för olika åsikter och rekrytera folk och ställa elever mot varandra (hur det kom sig att det hade något att göra med vårt HBT-nätverk att göra, men exempelvis inte hade något med Kristna gruppen att göra framkom aldrig). Genom omvägar (via vissa allierade vi hade inom lärarkåren) fick vi reda på att man hyste oro för att skolan skulle förknippas med en sådan HBT-grupp för mycket och bli en ”bög-skola”. Just det argumentet sa inte rektorn till vårt ansikte dock.
Efter ett tag byttes alla argument ut mot att man sa ”vi har stoppat alla bildningar av nya grupper, inte bara er – vi håller på att se över rutinerna”. Var på man förhalade fråga in ytterligare ett halvår.
Det är så tydligt, så uppenbart orättvist att jag fortfarande blir förbannad när jag tänker på det. Att det alltid när homosexuella organiserar sig som man drar gränsen. Det är samma sak på Piedra Vista High School i Farmington, USA som på Göteborgsregionens Tekniska Gymnasium i Göteborg Sverige och många andra ställen. Vi är knappast ensamna om vår erfarenheter. Det är jättebra att bilda grupper på skolan, men när det är några som vill starta en HBT-grupp – då jävlar! Då är gränsen nådd, då ska rutiner ses över, man måste dra frågan i långbänk och överväga i fall det verkligen är positivt med sådana där ”homosex-grupper”.
Vi gav oss inte helt när vi blev stoppade dock. Vi gjorde vad vi kunde, eller i alla fall en del. Vi pratade med lärare (skaffade några allierade och efter ett tag så var uppskattningsvis halva lärarkåren på vår sida åtminstone), vi snackade med elevorganisationen, hade möten med skolledningen för att försöka övertyga dem, vi fick övriga elevers stöd när vi pratade med folk (exempelvis dem Kristna Gruppen var på vår sida). Hela tiden försökte man från skolledningen förhala beslutet och inte riktigt ta tag i frågan. Vi hade planer på att gå ut i media till slut, det gjorde vi dock aldrig. Vi hade helst velat ha ett skriftligt besked från skolledningen om varför vi inte fick starta vår HBT-grupp, med det hade vi sedan kunnat gå i polemik i media. Någon skriftlig förklaring fick vi aldrig dock, bara olika muntliga besked. Sem I slutet av trean var det ganska körigt med pluggandet och slutbetygen som skulle jobbas med att vi inte riktigt orkade driva allt till sin spets hela tiden, vilket var lite synd.
Men tillslut vann vi dock. Vi fick starta ett HBT-nätverk. Synd bara att beskedet kom 2 veckor innan studenten – tack så hemskt mycket. Efter studenten försvann i princip alla som var drivande i frågan från skolan. En bitterljuv vinst.
När jag tänker tillbaka på den lågintensiva kamp vi förde (för det var faktiskt en kamp, även om det kan kännas lite pretentiöst att kalla det för det), inser jag att det var nog där som en insikt planerades inom mig. En insikt om att jag som bög aldrig kan förvänta mig likaberättigande, jag kan aldrig ta något för givet. Det är skit samma i fall Sverige kallas för världens bästa land för flator, bögar, bipersoner och transor att leva i - man ska aldrig ta något för givet. Man ska heller aldrig ta någon skit. Man ska bli förbannad och kämpa emot orättvisor. För vi är fan värda så mycket bättre.
2007-10-01
Angående Surrogatmoderskap
Läste en artikel i aftonbladet, en ganska lam dussinartikel kring en något sånär spektakulär händelse (en kvinna var surrogatmamma åt sin egen dotter). Men vad jag reagerade på var att man konstaterade ”Att använda surrogatmamma är förbjudet i Sverige, men tillåtet i bland annat Finland och USA.”
Det verkade ju sjukt, men inte förvånande, att det fortfarande är förbjudet i vårt kära folkhem. Efter att ha kollat upp det lite så var det tydligen så att Högsta domstolen i juli 2006 ställning till frågan om adoption av ett barn som fötts av en surrogatmamma. Där man i ett fall avslog adoptionen eftersom mannen ändrat sig och inte ville adoptera bort barnet. Därför fortblev mannen och hans syster som barnets rättsliga föräldrar. 2003 infördes en uttrycklig bestämmelse i föräldrabalken som anger att det är kvinnan som föder barnet som är barnets mor, en ändring som specifikt inriktade sig mot surrogatarrangemang. Den födande kvinnan skulle alltid bli barnets rättsliga mor och därmed ville man motarbeta surrogatarrangemang.
Men jag förstår inte varför det skulle vara så himla problematiskt med surrogat. Vad är det som gör det så etiskt motbjudande? Ju mer tekniken för assisterad befruktning förbättras och förfinas kommer det bli lättare och lättare att på ett smidigt sätt genomföra befruktningar och födslar som inte består av det klassiska ”man-gör-brud-på-smällen”.
Det känns som det är dags att uppdatera ännu en lag för att få en lagstiftning som är mer anpassad till den rådande verkligheten och inte är så deterministisk i sin syn på familjen.
Det verkade ju sjukt, men inte förvånande, att det fortfarande är förbjudet i vårt kära folkhem. Efter att ha kollat upp det lite så var det tydligen så att Högsta domstolen i juli 2006 ställning till frågan om adoption av ett barn som fötts av en surrogatmamma. Där man i ett fall avslog adoptionen eftersom mannen ändrat sig och inte ville adoptera bort barnet. Därför fortblev mannen och hans syster som barnets rättsliga föräldrar. 2003 infördes en uttrycklig bestämmelse i föräldrabalken som anger att det är kvinnan som föder barnet som är barnets mor, en ändring som specifikt inriktade sig mot surrogatarrangemang. Den födande kvinnan skulle alltid bli barnets rättsliga mor och därmed ville man motarbeta surrogatarrangemang.
Men jag förstår inte varför det skulle vara så himla problematiskt med surrogat. Vad är det som gör det så etiskt motbjudande? Ju mer tekniken för assisterad befruktning förbättras och förfinas kommer det bli lättare och lättare att på ett smidigt sätt genomföra befruktningar och födslar som inte består av det klassiska ”man-gör-brud-på-smällen”.
Det känns som det är dags att uppdatera ännu en lag för att få en lagstiftning som är mer anpassad till den rådande verkligheten och inte är så deterministisk i sin syn på familjen.
2007-09-28
Folkpartiet Anti-Liberalerna - om Jan Björklund själv får välja
Läste på bloggen närabögenupplevelser att den nya folkpartist-führern Jan Björklund yttrat sig om kampen för att bryta heteronormen...
Det måste kännas jävligt surt för liberalerna i landet som luras rösta på folkpartiet att partiledningen ständigt raskt marscherar längre och längre ifrån socialliberalismens och även den klassiska liberalismens.
Att han sedan är ansvarig för Sveriges Utbildningsdepartement är rent ut sagt jävligt skrämmande. Skolan som nog är den miljö där heteronormen lärs ut, skapas och befästs mer än någon annan stans. Att bryta heteronormativiteten i skolan är det som är den absolut viktigaste förutsättningen för att kunna bryta heteronormativiteten i hela samhället. Det är i skolan som vi som samhälle kan påverka nästa generation av människosläktet, det är i skolan som man kan fostra barn och ungdomar och befästa grundläggande värderingar om exempelvis homosexuellas och heterosexuellas lika värde. Att den person som har övergripande ansvar för inriktningen för hela Sveriges skolväsende ser det som fullständigt skrattretande att ens kämpa för att avskaffa heteronormen i samhället är sjukt och skrämmande.
Kul att det var ett beslut om att avstånd från heteronormativitet taget av Folkpartiets landsmöte han kommenterade. Det där med att gå från ord till handling är tydligen inte någon tanke som är förankrad hos partitoppen. Det är lugnt att vara för HBT-personer på pappret och ha bra skrivningar i dokument. Men ha en partiledare som driver på för genomförandet – nä varför det?
När man läser beslutet slås man av att det tydligen finns några folkpartister (en majoritet till och med) som vill hålla fast vid en progressiv och liberal linje inom ett av de sista områdena där man inte man gått de reaktionära krafterna till mötes. Hoppas man kan strunta i populistiskt partiledarstöd och leve-alliansen-mentalitet, och i stället läxar upp den gamla Majoren. Annars är la risken att den sista humanistiska bastionen i Folkpartiet snart är ett minne blott.
"- Ja det är ju bara trams, att avskaffa det som norm."Jahapp, det känns ju väldigt liberalt. Väldigt mycket ”avskaffa alla orättfärdiga begränsning av människors frihet”…
Jan Björklund skrattar högt.[länk]
Det måste kännas jävligt surt för liberalerna i landet som luras rösta på folkpartiet att partiledningen ständigt raskt marscherar längre och längre ifrån socialliberalismens och även den klassiska liberalismens.
Att han sedan är ansvarig för Sveriges Utbildningsdepartement är rent ut sagt jävligt skrämmande. Skolan som nog är den miljö där heteronormen lärs ut, skapas och befästs mer än någon annan stans. Att bryta heteronormativiteten i skolan är det som är den absolut viktigaste förutsättningen för att kunna bryta heteronormativiteten i hela samhället. Det är i skolan som vi som samhälle kan påverka nästa generation av människosläktet, det är i skolan som man kan fostra barn och ungdomar och befästa grundläggande värderingar om exempelvis homosexuellas och heterosexuellas lika värde. Att den person som har övergripande ansvar för inriktningen för hela Sveriges skolväsende ser det som fullständigt skrattretande att ens kämpa för att avskaffa heteronormen i samhället är sjukt och skrämmande.
Kul att det var ett beslut om att avstånd från heteronormativitet taget av Folkpartiets landsmöte han kommenterade. Det där med att gå från ord till handling är tydligen inte någon tanke som är förankrad hos partitoppen. Det är lugnt att vara för HBT-personer på pappret och ha bra skrivningar i dokument. Men ha en partiledare som driver på för genomförandet – nä varför det?
När man läser beslutet slås man av att det tydligen finns några folkpartister (en majoritet till och med) som vill hålla fast vid en progressiv och liberal linje inom ett av de sista områdena där man inte man gått de reaktionära krafterna till mötes. Hoppas man kan strunta i populistiskt partiledarstöd och leve-alliansen-mentalitet, och i stället läxar upp den gamla Majoren. Annars är la risken att den sista humanistiska bastionen i Folkpartiet snart är ett minne blott.
2007-08-14
Obama, Hillary & Co i homodebatt
För ett tag sedan berättade jag om en kommande världsunik HBT-debatt mellan de demokratiska presidentkandidaterna.
Nu i torsdags gick den av stapeln. På VisibleVote08.LogoOnline.com kan man nu se olika sammandrag från debatten.
Har själv inte hunnit kolla så mycket, men tydligen vann Obama debatten klart före sin huvudmotståndare Hillary om man ska tro webbomröstningen efteråt.
Ska bli intressant att kolla runt lite bland videoklippen.
Nu i torsdags gick den av stapeln. På VisibleVote08.LogoOnline.com kan man nu se olika sammandrag från debatten.
Har själv inte hunnit kolla så mycket, men tydligen vann Obama debatten klart före sin huvudmotståndare Hillary om man ska tro webbomröstningen efteråt.
Ska bli intressant att kolla runt lite bland videoklippen.
2007-08-10
Homo-opinionen
QX hade i går en smått intressant fråga på sin sida som besökarna (mestadels HBTare, men även en del heterofolk) fick svara på. Frågan bestod av en klassisk "Vilket parti skulle du rösta på om det var val idag?"
Resultatet blev följande:
Socialdemokraterna 29 % (735 röster)
Moderaterna 20 % (493 röster)
Miljöpartiet 14 % (339 röster)
Vänsterpartiet 12 % (293 röster)
Folkpartiet 10 % (239 röster)
Centerpartiet 5 % (114 röster)
Fi 4 % (90 röster)
Kristdemokraterna 1 % (29 röster)
Annat parti 4 % (111 röster)
Jag får inte rösta 2 % (52 röster)
Totalt 2495 röster
Kul att vänstern får 12%, kan vi nog tacka en del flator för.
Sen är det bara att hoppas att resultatet den 19 september 2010 för hela landet ser ut något liknande.
Resultatet blev följande:
Socialdemokraterna 29 % (735 röster)
Moderaterna 20 % (493 röster)
Miljöpartiet 14 % (339 röster)
Vänsterpartiet 12 % (293 röster)
Folkpartiet 10 % (239 röster)
Centerpartiet 5 % (114 röster)
Fi 4 % (90 röster)
Kristdemokraterna 1 % (29 röster)
Annat parti 4 % (111 röster)
Jag får inte rösta 2 % (52 röster)
Totalt 2495 röster
Kul att vänstern får 12%, kan vi nog tacka en del flator för.
Sen är det bara att hoppas att resultatet den 19 september 2010 för hela landet ser ut något liknande.
2007-08-05
Post-pride depression?
Så var man hemma igen efter Stockholm Pride. Som jag visste från början så blev det massor med onyttig mat, 5 nätter med alkohol och festande, mycket hängande i och runt Pride Park, ett och annat seminarium blev det också in i mellan. Ett par strul och nått ligg blev det också. Som alltid träffar man massor med trevliga människor som man inte känner men som man börjar prata med lite till och från. Bekantas vänner och folk i allmänhet.
Angående inledningen så var Glen Hyséns tal bra tycker jag, han fångade vissa bra poänger och var vad man kunde förvänta sig av honom (vilket inte ska tolkas negativt).
Paraden var häftig som vanligt. 50 000 pers var det tydligen som paraderade. Som vanligt hör man diverse folk, HBT-personer och heterosar om vart annat, som nästan tvångsmässigt håller fast vid sina fördomar kring paraden. Att den bara består av fjollor, transor och läderbögar typ. Nej, paraden består inte av 50 000 fjollor, läderbögar eller transor. Den består av både medelsvenssonbögar, femmeflator och många andra vanliga och ovanliga människor. Jag fattar dels inte varför man måste ha en så jävligt trångsynt bild på paraden, men även varför det nu skulle vara fel i fall det råkade vara så att det bara var 50 000 transor i Praden? Jag spyr om jag hör ytterligare än nedlåtande kommentar kring olika bögar, flator, queers, bipersoner, transor etc där man reducerar människor till skräp bara för att man inte uppfyller heteronormens heliga kärnfamiljsidealbild fast med homotvist, eller för att man är för extrem i något avseende.
Själv försöker jag brottas med min post-pride depression som kommer som en brev på posten när man tar det lugnt hemma på kammaren efter ett Pride-firande. Plötsligt känner man sig jävligt ensam. Det är den där speciella sorts ensamhet som man kan känna även fast man är ibland främlingar, kollegor och vänner. Men känner sig liten, man känner kärlekslängtan och på ett sätt utan tillhörighet. Det är inte så att jag önskar att Pride varade för evigt, alkoholförgiftningsrisken i fall man festat jämt som på Pride åsido, men det finns viss känsla som jag personligen i alla fall bara funnit på Pride.
Det är svårt att sätta fingret på det, men det känns verkligen fantastiskt att vara på Pride. Utomstående kan nog aldrig riktigt fatta vilken känsla det är att för en gångs skull var normen på ett ställe, när man under resterande 51 veckor på året inte gör det. Även om man inte alltid tänker på sin plats i samhället, så känner man alltid av att man inte tillhör normen. Sen spelar det ingen roll att man inte har allt gemensamt med varandra på Pride, det är en väldigt brokig skara människor som samlas, men det finns ändå en gemenskap.
Angående inledningen så var Glen Hyséns tal bra tycker jag, han fångade vissa bra poänger och var vad man kunde förvänta sig av honom (vilket inte ska tolkas negativt).
Paraden var häftig som vanligt. 50 000 pers var det tydligen som paraderade. Som vanligt hör man diverse folk, HBT-personer och heterosar om vart annat, som nästan tvångsmässigt håller fast vid sina fördomar kring paraden. Att den bara består av fjollor, transor och läderbögar typ. Nej, paraden består inte av 50 000 fjollor, läderbögar eller transor. Den består av både medelsvenssonbögar, femmeflator och många andra vanliga och ovanliga människor. Jag fattar dels inte varför man måste ha en så jävligt trångsynt bild på paraden, men även varför det nu skulle vara fel i fall det råkade vara så att det bara var 50 000 transor i Praden? Jag spyr om jag hör ytterligare än nedlåtande kommentar kring olika bögar, flator, queers, bipersoner, transor etc där man reducerar människor till skräp bara för att man inte uppfyller heteronormens heliga kärnfamiljsidealbild fast med homotvist, eller för att man är för extrem i något avseende.
Själv försöker jag brottas med min post-pride depression som kommer som en brev på posten när man tar det lugnt hemma på kammaren efter ett Pride-firande. Plötsligt känner man sig jävligt ensam. Det är den där speciella sorts ensamhet som man kan känna även fast man är ibland främlingar, kollegor och vänner. Men känner sig liten, man känner kärlekslängtan och på ett sätt utan tillhörighet. Det är inte så att jag önskar att Pride varade för evigt, alkoholförgiftningsrisken i fall man festat jämt som på Pride åsido, men det finns viss känsla som jag personligen i alla fall bara funnit på Pride.
Det är svårt att sätta fingret på det, men det känns verkligen fantastiskt att vara på Pride. Utomstående kan nog aldrig riktigt fatta vilken känsla det är att för en gångs skull var normen på ett ställe, när man under resterande 51 veckor på året inte gör det. Även om man inte alltid tänker på sin plats i samhället, så känner man alltid av att man inte tillhör normen. Sen spelar det ingen roll att man inte har allt gemensamt med varandra på Pride, det är en väldigt brokig skara människor som samlas, men det finns ändå en gemenskap.
Andra bloggar om: Stockholm Pride, HBT
2007-08-01
Hysén och invigningen
Det har varit mycket snack om Glen Hysén nu den senaste tiden. Om nån timma eller så skall han invigningstala på Sthml Pride tillsammans med idrottsministern. Jag har tidigare kommenterat lite här.
Mycket snack har det varit kring Hyséns misshandel av en bög för ett antal år sedan (bland annat här förlarar han själv). Visst hade han sina själ att, och rent spontant kan man väl förstå honom. Jag hade nog gjort samma sak. Men utan att ta ställning eller förespråka någon sanning så är det ju intressant att problematisera lite. Vilka genusmönster är det egentligen som ligger bakom att en man slår ner en annan man då han blir antastad? Hade han verkligen gjort samma sak i fall det var en kvinna som hade gjorde det påträngande? Hur kommer det sig att hans försvarstal är kusligt likt de som alla förövare åberopar när dem skall förklara varför de misshandlat eller dödat någon efter så kallade "homosexuella närmanden". Hatbrottsretoriken är alltid den samma. Visst det är skillnader i sak. Närmanden och överträdelser är två olika saker.
Men vart går gränserna egentligen? Vart ligger gränsen mellan "sexuella närmanden" och sexuella trackasserier? Vart går gränsen mellan att värja sig och att bruka övervåld?
Förövrigt kan jag bara säga att det ska bli intressant att höra hans invigningstal, och även konstatera att det känns tråkigt att det återigen är en heterosexuell kändis som invigningstalar på Pride. Varför ska det "alltid" vara heterosexuella personer som inviger Sveriges största HBT-festival? Reinfeldt, Götblad, Guillou,och nu Hysén... under de fyra åren jag besökt Stockholm Pride så har det aldrig varit någon homosexuell, bisexuell eller transperson som invigningstalare.
Visst är det viktigt att ha med heterosexuella i kampen. Visst är det viktigt att inflytelserika heteropersoner tar ställning för vår kamp och vill engagera sig, inte minst med tanke på mediagenomslaget.
Men någon stans måste det väl ändå vara vår egen kamp vi för? om vi inte själva står längst fram och högst upp på barrikaderna kommer vi aldrig att bli riktigt fria. Risken är att vi bara blir accepterade/respekterade på heterosexuellas villkor så länge det är dem som definierar och pratar för vår sak. Det blir som i fall att kvinnokampen och krossandet av könsmaktsordningen bara fördes av feministkillar.
Jag kanske målar fan på väggen - men vi måste ändå se att den gamla arbetarsanningen sanningen gäller fortfarande och även för HBT-personer. Befrielsen måste och kan bara vara vårt eget verk.
Mycket snack har det varit kring Hyséns misshandel av en bög för ett antal år sedan (bland annat här förlarar han själv). Visst hade han sina själ att, och rent spontant kan man väl förstå honom. Jag hade nog gjort samma sak. Men utan att ta ställning eller förespråka någon sanning så är det ju intressant att problematisera lite. Vilka genusmönster är det egentligen som ligger bakom att en man slår ner en annan man då han blir antastad? Hade han verkligen gjort samma sak i fall det var en kvinna som hade gjorde det påträngande? Hur kommer det sig att hans försvarstal är kusligt likt de som alla förövare åberopar när dem skall förklara varför de misshandlat eller dödat någon efter så kallade "homosexuella närmanden". Hatbrottsretoriken är alltid den samma. Visst det är skillnader i sak. Närmanden och överträdelser är två olika saker.
Men vart går gränserna egentligen? Vart ligger gränsen mellan "sexuella närmanden" och sexuella trackasserier? Vart går gränsen mellan att värja sig och att bruka övervåld?
Förövrigt kan jag bara säga att det ska bli intressant att höra hans invigningstal, och även konstatera att det känns tråkigt att det återigen är en heterosexuell kändis som invigningstalar på Pride. Varför ska det "alltid" vara heterosexuella personer som inviger Sveriges största HBT-festival? Reinfeldt, Götblad, Guillou,och nu Hysén... under de fyra åren jag besökt Stockholm Pride så har det aldrig varit någon homosexuell, bisexuell eller transperson som invigningstalare.
Visst är det viktigt att ha med heterosexuella i kampen. Visst är det viktigt att inflytelserika heteropersoner tar ställning för vår kamp och vill engagera sig, inte minst med tanke på mediagenomslaget.
Men någon stans måste det väl ändå vara vår egen kamp vi för? om vi inte själva står längst fram och högst upp på barrikaderna kommer vi aldrig att bli riktigt fria. Risken är att vi bara blir accepterade/respekterade på heterosexuellas villkor så länge det är dem som definierar och pratar för vår sak. Det blir som i fall att kvinnokampen och krossandet av könsmaktsordningen bara fördes av feministkillar.
Jag kanske målar fan på väggen - men vi måste ändå se att den gamla arbetarsanningen sanningen gäller fortfarande och även för HBT-personer. Befrielsen måste och kan bara vara vårt eget verk.
----------------------------------------
Håkan - Markus
1 - 0
Andra bloggar om: Stockholm Pride, HBT
2007-07-28
Blodbrist? Jag kommer då aldrig att ge blod.
Återigen hör larmropen från landets sjukhus. Akut blodbrist råder! Skynda er till blodcentralerna och ge blod. Vi behöver ditt blod, ropar reklamartiklarna. Som här exempelvis.Men för mig spelar det ingen roll i fall det är blodbrist eller ej. Jag kommer ändå aldrig att ge blod. I alla fall inte så länge reglerna ser ut som dem gör. För den som "Är man och har haft sexuellt umgänge med en annan man" är det tvärstopp hos blodcentralerna runt om i landet. Bögblod = smittoblod i deras ögon. Det handlar om en unken diskriminerande kvarleva av HIV-hetsen på det glada 80-talet, som förutsätter att det är extremt stor sannolikhet att homosexuella mäns blod är smittat med hiv.
Sen att allt blod testas för HIV i vilket fall, det spelar tydligen ingen roll. Att man endast missar dem som alldeles nyligen insjuknat, är irrelevant. Att man för andra ”högriskgrupper” har olika ”karantänstider” på exempelvis 2 månader, verkar inte vara något att fästa någon tanke vid när det kommer till homosexuella. Då är det bara att dra alla över en kam och rata allt äckligt bögblod.
Att bögar, lika gärna som andra, vill vara solidariska och ge blod är väl . Kommer någon dragandes med ”det är ingen mänsklig rättighet att ge blod”? Suck, tjena. Nej det är ingen specifik rättighet, men att inte diskrimineras i olika sammanhang på grund av sin sexuella läggning – det är en mänsklig rättighet. Att ge blod är ett privilegium – och att helt på orättfärdiga grunder utestängas från privilegier i samhället bara på grund av sin sexuella läggning, det är att kränka människors mänskliga rättigheter.
Det är så jävla övertydligt. Det är diskriminering rätt-och-slätt.
Läs även: Villervallas Bögblod Undanbedes
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)