Myterna kring ungdomsbrottslighet

I dagens DN Debatt skriver ett antal kriminologer en viktig och bra debattartikealn angående ungdomsbrottsligheten.

De slår fast att...

- Det är en myt att ungdomsbrottsligheten ökar kraftigt. I själva verket har den minskat något sedan 1995, främst beroende på att färre unga begår stöld- och skadegörelsebrott, medan våldsbrotten är oförändrade.

- De unga som fortsätter att begå allvarliga brott kommer oftast från resurssvaga familjer - här spelar såväl ekonomisk fattigdom som social misär en roll.

- Överrepresentationen i brottslighet bland unga med utländsk bakgrund beror delvis på en diskriminerande myndighetsutövning från polis och rättsväsende.

- Samtidigt döms allt fler ungdomsbrottslingar till strängare och mer ingripande påföljder. Bekymmersamt är att rättsväsendets nuvarande regler ofta leder till att unga brottslingars rehabilitering och inträde i vuxenlivet försvåras.

Den senaste årens ökade krav på hårdare straff lägre ner i åldrarna är inte bara kontraproduktivt (om man har tanken att straff inte skall ske av hämd utan för att stävja brottslighet), det är även ett feltänk då man ser på ungdommar som ligister och onda - istället för att inse att de är en del av en social kontext. Man får även bilden av att exempelvis ungdomsbrottsligheten ökar i rasande takt och att var och varannan invandrare är samhällsfarliga gangsters.

Ett par mycket allvarliga och tragiska våldshändelser dras upp i debatten och görs till symboler för ett råare samhälle. En bild som inte stämmer överrens med verkligheten, enligt kriminologerna.

Det är alltså inte överraskande att uppväxtförhållandena för den absoluta majoriteten av de personer som i slutändan hamnar i fängelse och långvarigt missbruk präglas av resursbrister. Utifrån intervjustudier med ungdomar med omfattande erfarenhet av brottsliga handlingar vet vi att en strategi för att kompensera för dessa resursbrister är att umgås med andra unga som har liknande erfarenheter och därmed att skapa en alternativ gemenskap till familjen. Tyvärr vet vi också att detta ytterligare ökar riskerna för brottsliga aktiviteter.

Den i debatten ofta uppmärksammade överrepresentationen i brottslighet bland unga med utländsk bakgrund är förväntad mot bakgrund av att dessa barn ofta växer upp under relativt sett mer ogynnsamma ekonomiska och sociala förhållanden. Familjer med utländsk bakgrund påverkas dessutom i större utsträckning av de negativa följderna av boendesegregationen, eftersom de oftare bor i de mest problembelastade områdena. Denna påverkan hänger samman med kamraternas betydelse för ungdomskriminalitet samt de mer omfattande problem som skolor i sådana områden tvingas förhålla sig till. Dessutom finns det forskning som visar att en del av överrepresentationen i kriminalstatistiken beror på en diskriminerande myndighetsutövning från polis och rättsväsende.

Skrivet: DN