Men jag tror i alla fall inte Pär Nuders petning som eknomisk talesman för socialdemokraterna kommer att skaka opinionen...
Nu skall jag fira detta med stillsam fest i dag, DS-möte och 30-årskalas i morgon.
Skrivet: DN
Är gruppstyrelse 20 rädd för medlemmarna?
Gruppstyrelsen 20s representanter på natten vägrar hjälpa förtroendevald att informera sina arbetskolleger om tid och plats för årsmötet. Det enda som behövdes var tillgång till en skrivare.
Eftersom jag är kontaktombud på min avdelning tycker jag att medlemmarna skall veta det jag vet. Alla kan, hinner eller vill inte gå på kurser för att få information som man enkelt kan få på arbetsplatsen av arbetskamrater.
Därför har jag börjat dela ut “Veckans tips”, ett papper som kommer ut lite då och då där enkla och tydliga tips om saker medlemmarna borde veta redovisas.
Nu senast satte gruppstyrelsen upp ett litet papper med liten text på den fackliga tavlan om att det skulle vara årsmöte. Eftersom jag vet att många inte går förbi och ännu färre läser på den tavlan av olika anledningar så tyckte jag att det var en bra idé att ha information om detta som veckans tips. I första stycket stod det så här “nu finns en chans för alla fackliga medlemmar att påverka den organisation som ni äger genom erat medlemskap, nämligen facket.”. Där under skrev jag sedan var och när gruppstyrelsens årsmöte skulle vara och kontaktuppgifter till mig ifall man hade frågor. Jag frågade en utav gruppstyrelsens representanter på natten ifall han kunde skriva ut så många ex som det finns montörer på avdelningen. Han sa att han kunde hjälpa mig och jag mailade “Veckans tips” till honom. Nästa natt trodde jag att han skulle komma med de utskrivna pappren till mig. Istället så kom han och sa att han och dom han pratat med i gruppstyrelsen inte kommer hjälpa mig med utskriften. Man tyckte inte det jag skrivit var OK, dock utan att kunna peka på någon mening som var tvivelaktig. Han uppfattar det som att jag vill komma på mötet för att “jävlas”. Man undrar ju varför dom inte vill hjälpa mig att informera mina arbetskamrater om ett årsmöte för den organisation som vi tillsammans äger. Alla på avdelningen fick naturligtvis tillgång till “Veckans tips” ändå men inte från gruppstyrelsens skrivare. (Årsmötet för gruppstyrelse 20 är för övrigt söndag den 27 januari i Folkets Hus på Järntorget klockan 14.00 till 15.00) Jag och många arbetskamrater undrar nu varför gruppstyrelsen agerat på detta konstiga sätt. Är de rädda att det skall börja komma folk på deras möten? Ifall gruppstyrelsen vill förklara sig så får dom gärna komma ner på banan någon rast.Per Andersson 1:1an natt
"Det är egentligen idiotiskt. Företagarna skulle kunna skriva färdiga motioner som jag bara sajnade. Jag skriver ju under på precis allting de tycker."
Om ett barn föds inom ett äktenskap mellan en man och en kvinna blir mannen automatiskt pappa till barnet. Om ett barn skulle födas i ett äktenskap mellan två kvinnor så blir den andra kvinnan inte automatiskt mamma till barnet.
Det är alltså inte överraskande att uppväxtförhållandena för den absoluta majoriteten av de personer som i slutändan hamnar i fängelse och långvarigt missbruk präglas av resursbrister. Utifrån intervjustudier med ungdomar med omfattande erfarenhet av brottsliga handlingar vet vi att en strategi för att kompensera för dessa resursbrister är att umgås med andra unga som har liknande erfarenheter och därmed att skapa en alternativ gemenskap till familjen. Tyvärr vet vi också att detta ytterligare ökar riskerna för brottsliga aktiviteter.
Den i debatten ofta uppmärksammade överrepresentationen i brottslighet bland unga med utländsk bakgrund är förväntad mot bakgrund av att dessa barn ofta växer upp under relativt sett mer ogynnsamma ekonomiska och sociala förhållanden. Familjer med utländsk bakgrund påverkas dessutom i större utsträckning av de negativa följderna av boendesegregationen, eftersom de oftare bor i de mest problembelastade områdena. Denna påverkan hänger samman med kamraternas betydelse för ungdomskriminalitet samt de mer omfattande problem som skolor i sådana områden tvingas förhålla sig till. Dessutom finns det forskning som visar att en del av överrepresentationen i kriminalstatistiken beror på en diskriminerande myndighetsutövning från polis och rättsväsende.
Att överleva ett och ett halvt års strål- och cellgiftsbehandling var ingenting jämfört med den behandling jag utsätts för av Försäkringskassan och a-kassan. Enligt regeringens politik är jag fullt frisk och arbetsför, trots en hjärntumör i huvudet. Är detta verkligen ett välfärdssamhälle 2008, frågar sig Stefan Nikander.
I slutändan är det detta som det handlar om. Regeringens politik är inte människovärdigt. Det är omänskligt. Alla sjukskrivna är fuskare och svin. Är man frisk och arbetar så tar man sitt samhällsansvar och är en god medborgare som helst ska få lägre skatt så att samhällsparasiterna inte skall understödjas. Är man långtidssjukskriven så tillhör man dessa samhällsparasiter. Man är som människa inte riktgit lika mycket värd. Att drabbas av canser och tvingas genomgå 1,5 år av strål- och cellgiftsbehandling är bara ett sätt för folk att smita undan sitt samhällsansvar.
I Reinfeldt & Co:s Sverige är det skillnad på folk och folk. Har man villa, jobb, 30 000 i lön och privat sjukförsäkring är man värd att satsas på med sänkt inkomstskatt, fastighetskatt och privat gräddfil innom vården. Tillhör man dem som exempelvis drabbas av cancer är man på sin höjd värd förakt och en handfull kronor.
Det finns en tendens till ovilja eller oförmåga inom idrottsrörelsen till att se att det finns en heteronormativitet och att homo-, bi- och transpersoner därmed riskerar att stötas bort. Det finns en del omedvetna föreställningar som att alla är heterosexuella, att alla ”behandlas lika” och att huvuduppgiften för en klubb är att hålla på med idrott, och inte att engagera sig i annat, som t.ex. jämställdhet och att arbeta mot fördomar.
För ca 2 år skrev jag en motion (som bifölls) när vänsterpartiet Göteborg antog ett kommunalpolitiskt program där jag beskrev problemet:
Lika möjligheter
Homo- och bisexuella har inte i samma utsträckning som heterosexuella möjlighet till en meningsfull fritid och aktivt idrottande. Att t ex vara öppet homosexuell är ofta på grund av homofobi inte förenligt med att utöva lagidrott. Detta måste motverkas. Föreningar som konkret arbetar mot homofobi skall uppmuntras och stödjas, inte minst ekonomiskt, och andra skall manas till handling.
Inte den skarpaste texten direkt. Men poängen är att när idrottsrörelsen ser ut som den gör idag så har inte alla samma möjligheter. Här har kommunen ett ansvar. I söderhamn har kommunfullmäktige valt att avslå motionen, med hänvisning till att riksidrottsförbundet har gett ut en pamflett i ämnet... Man fattar tydligen inte
- Att kommunen borde ta sitt ansvar och undersöka hur idrottsrörelsens arbete inom den egna kommunen bedrivs för att nå målet om allas delaktighet oavsett sexuell läggning.
- Att kommunen kan och bör sätta upp kriterier utifån hur man arbetar mot likamöjlighetsmål, för hur kommunen ska betala ut stöd till idrottsrörelsen - vi snackar skattebetalarnas pengar här.
- Att kommunen ansvarar för att veta hur situationen ser ut för homosexuella, bisexuella och transpersoner, vad det gäller homofobi, diskriminering, utanförskap etc, och kontinuerligt arbetar med att komma till rätta med prolem i det vardagliga arbetet.
- Att kommunen har ett eget ansvar till att bilda opinion.
För mig är det självklart att idrottsrörelsen borde vara en fristad från homofobi. Lagandan, gemenskapen och idrottsprestationerna borde vara det enda som räknas. Idagens idrottsrörelse känns det dock, tragiskt nog, att idrottsrörelsen istället är en fristad för homofobi. Diskriminering, anti-homosexuella tendenser och homofobi som skulle vara helt otänkbara utanför oklädningsrummen och idrottsplanerna - får i testosteronets namn fritt spelrum inom "världens största folkrörelse".
Ulrica Schenström - statssekreteraren som avgick efter krogskandalen i oktober – får ut 84 000 kronor i månaden, uppger Rapport.
Ministrar som avgår har rätt till en årslön i avgångsvederlag, medan statssekreterare har rätt till två årslöner.
Medellönen för en statssekreterare är 73 000 kronor – och det finns inga krav på att de ska söka jobb medan de får avgångsvederlag.
– Om det inte skulle finnas någon sorts skydd i den händelse att man inte har något anställningsskydd och inget annat jobb att gå till, då tycker jag att det är rimligt att det finns en brygga av det här slaget, en bro in till ett annat arbete, sa Fredrik Reinfeldt till Rapport i går.
Det är rimligt, tycker Reinfeldt, att få 84000 när man nu inte kan håva in maxbeloppet som A-kassan ger (strax över 15000). Håll med om att det vore bättre att bjuda regeringen på a-kassan om dom inte har råd med den dryga avgiften. Så slipper vi punga ut med alla dessa feta avgångsvederlag.
Det är så man blir alldeles galen när man läser sådant här.