Det är inte ofta man kan känna igen sig så väl i nyheter från andra sidan atlanten. Läste ett intressant blogginlägg på QueerSighted.com angående en hetsig debatt på Piedra Vista High School, Farmington, New Mexico, USA som just fått sitt slut. När elever där ville starta en HBT-grupp på skolan, en ”Gay-Straight Alliance”-grupp, kom det ett ramaskri från skolans ledning. Man drog i nödbromsen och slog i stora alarmklockan. Efter mycket om och men, överväganden om man skulle förbjuda alla klubbar och föreningar på skolan rakt av eller tillåta homosarna att träffas, och efter hot om stämning från ACLU i fall man bara förbjöd HBT-gruppen tillät man dock tillslut Gay-Straight Alliance. ”A bittersweet victory at best” rapporterar QueerSighted, då skolan ledning förklarade beslutet såhär:
Kul att få den i ansiktet... Inte en tanke på att tillåta gruppen utifrån en önskan av likabehandling, respekt för alla människor eller ens tolerans. Allt är möjligt i USA kanske ni tänker? Ha, som om detta har något med USA att göra.
Jag känner själv igen det så himla väl från min egen kära gymnasietid. När jag för några år sedan nu gick i trean på Göteborgsregionens Tekniska Gymnasium (en "trevlig" slags friskola ägd till 51% av Volvo och 49% av kommunen), var vi ett par tre drivande personer som bestämde oss för att starta ett HBT-nätverk på skolan (öppen för alla oavsett läggning som ville vara med). Det var jag som skulle var ordförande och två nära tjejkompisar som kunde tänka sig vara drivande i nån slags förenklad styrelse. Vi var inspirerade och peppade av tanken på att få in lite HBT-perspektiv på undervisningen, och skapa en gemensam mötesplats för HBT-elever på skolan (jag kände själv en hel del kamrater på skolan som inte var öppna med sin sexuella läggning, i vissa stycken var det en machostämning på skolan som i vissa stycke var hämmande, att det var ett tekniskt gymnasium med starka kopplingar till industrin kanske hade något med det att göra). Vi pratade om att bjuda in RFSL och försöka uppmärksamma HBT-frågor i undervisningen.
Tidigare hade skolledningen uppmuntrat skapandet av grupper på skolan. Det var tecken på elevers kreativitet och engagemang. Vi hade bland annat en tjejgrupp på skolan (som var skitbra!), vi hade en grupp för såna som gillade att programmera dataprogram, vi hade en religiös Kristen grupp. Ingen av dessa gruppers bildande hade någon något problem med.
Men vad händer när vi ville starta vår HBT-grupp? Jo, då var det stopp och belägg! Då var det förbudspåbuden som gällde. Vi fick minsann inte operera på skolan! Vi förbjöds att använda skolans namn eller logga, vi fick inte sätta upp information, inte boka lokaler, inte ”rekrytera” elever på skolan osv. Vi fick helt enkelt inte starta något HBT-nätverk här inte. När vi ville ha svar på varför blev det möte med rektorn/VD:n (friskola ni vet) och studierektorn. Man kom med diverse svepskäl som byttes ut från gång till gång, allt eftersom argumenten inte höll.
Fört pratade men om att vi inte fick göra skolan till en marknad – man skulle inte kampanja för olika åsikter och rekrytera folk och ställa elever mot varandra (hur det kom sig att det hade något att göra med vårt HBT-nätverk att göra, men exempelvis inte hade något med Kristna gruppen att göra framkom aldrig). Genom omvägar (via vissa allierade vi hade inom lärarkåren) fick vi reda på att man hyste oro för att skolan skulle förknippas med en sådan HBT-grupp för mycket och bli en ”bög-skola”. Just det argumentet sa inte rektorn till vårt ansikte dock.
Efter ett tag byttes alla argument ut mot att man sa ”vi har stoppat alla bildningar av nya grupper, inte bara er – vi håller på att se över rutinerna”. Var på man förhalade fråga in ytterligare ett halvår.
Det är så tydligt, så uppenbart orättvist att jag fortfarande blir förbannad när jag tänker på det. Att det alltid när homosexuella organiserar sig som man drar gränsen. Det är samma sak på Piedra Vista High School i Farmington, USA som på Göteborgsregionens Tekniska Gymnasium i Göteborg Sverige och många andra ställen. Vi är knappast ensamna om vår erfarenheter. Det är jättebra att bilda grupper på skolan, men när det är några som vill starta en HBT-grupp – då jävlar! Då är gränsen nådd, då ska rutiner ses över, man måste dra frågan i långbänk och överväga i fall det verkligen är positivt med sådana där ”homosex-grupper”.
Vi gav oss inte helt när vi blev stoppade dock. Vi gjorde vad vi kunde, eller i alla fall en del. Vi pratade med lärare (skaffade några allierade och efter ett tag så var uppskattningsvis halva lärarkåren på vår sida åtminstone), vi snackade med elevorganisationen, hade möten med skolledningen för att försöka övertyga dem, vi fick övriga elevers stöd när vi pratade med folk (exempelvis dem Kristna Gruppen var på vår sida). Hela tiden försökte man från skolledningen förhala beslutet och inte riktigt ta tag i frågan. Vi hade planer på att gå ut i media till slut, det gjorde vi dock aldrig. Vi hade helst velat ha ett skriftligt besked från skolledningen om varför vi inte fick starta vår HBT-grupp, med det hade vi sedan kunnat gå i polemik i media. Någon skriftlig förklaring fick vi aldrig dock, bara olika muntliga besked. Sem I slutet av trean var det ganska körigt med pluggandet och slutbetygen som skulle jobbas med att vi inte riktigt orkade driva allt till sin spets hela tiden, vilket var lite synd.
Men tillslut vann vi dock. Vi fick starta ett HBT-nätverk. Synd bara att beskedet kom 2 veckor innan studenten – tack så hemskt mycket. Efter studenten försvann i princip alla som var drivande i frågan från skolan. En bitterljuv vinst.
När jag tänker tillbaka på den lågintensiva kamp vi förde (för det var faktiskt en kamp, även om det kan kännas lite pretentiöst att kalla det för det), inser jag att det var nog där som en insikt planerades inom mig. En insikt om att jag som bög aldrig kan förvänta mig likaberättigande, jag kan aldrig ta något för givet. Det är skit samma i fall Sverige kallas för världens bästa land för flator, bögar, bipersoner och transor att leva i - man ska aldrig ta något för givet. Man ska heller aldrig ta någon skit. Man ska bli förbannad och kämpa emot orättvisor. För vi är fan värda så mycket bättre.
The choice to ban all clubs would eliminate any benefit we as a school board are currently contributing back to the community. Banning all clubs means we would ban all community access to the schools, which would include churches, the Boy Scouts, Special Olympics, Little League practices, powwows, etcetera. It would be unfortunate to let a small group of students, who believe they need to join this club, eradicate all the good we've been able to achieve by allowing the public to use our facilities.
Kul att få den i ansiktet... Inte en tanke på att tillåta gruppen utifrån en önskan av likabehandling, respekt för alla människor eller ens tolerans. Allt är möjligt i USA kanske ni tänker? Ha, som om detta har något med USA att göra.
Jag känner själv igen det så himla väl från min egen kära gymnasietid. När jag för några år sedan nu gick i trean på Göteborgsregionens Tekniska Gymnasium (en "trevlig" slags friskola ägd till 51% av Volvo och 49% av kommunen), var vi ett par tre drivande personer som bestämde oss för att starta ett HBT-nätverk på skolan (öppen för alla oavsett läggning som ville vara med). Det var jag som skulle var ordförande och två nära tjejkompisar som kunde tänka sig vara drivande i nån slags förenklad styrelse. Vi var inspirerade och peppade av tanken på att få in lite HBT-perspektiv på undervisningen, och skapa en gemensam mötesplats för HBT-elever på skolan (jag kände själv en hel del kamrater på skolan som inte var öppna med sin sexuella läggning, i vissa stycken var det en machostämning på skolan som i vissa stycke var hämmande, att det var ett tekniskt gymnasium med starka kopplingar till industrin kanske hade något med det att göra). Vi pratade om att bjuda in RFSL och försöka uppmärksamma HBT-frågor i undervisningen.
Tidigare hade skolledningen uppmuntrat skapandet av grupper på skolan. Det var tecken på elevers kreativitet och engagemang. Vi hade bland annat en tjejgrupp på skolan (som var skitbra!), vi hade en grupp för såna som gillade att programmera dataprogram, vi hade en religiös Kristen grupp. Ingen av dessa gruppers bildande hade någon något problem med.
Men vad händer när vi ville starta vår HBT-grupp? Jo, då var det stopp och belägg! Då var det förbudspåbuden som gällde. Vi fick minsann inte operera på skolan! Vi förbjöds att använda skolans namn eller logga, vi fick inte sätta upp information, inte boka lokaler, inte ”rekrytera” elever på skolan osv. Vi fick helt enkelt inte starta något HBT-nätverk här inte. När vi ville ha svar på varför blev det möte med rektorn/VD:n (friskola ni vet) och studierektorn. Man kom med diverse svepskäl som byttes ut från gång till gång, allt eftersom argumenten inte höll.
Fört pratade men om att vi inte fick göra skolan till en marknad – man skulle inte kampanja för olika åsikter och rekrytera folk och ställa elever mot varandra (hur det kom sig att det hade något att göra med vårt HBT-nätverk att göra, men exempelvis inte hade något med Kristna gruppen att göra framkom aldrig). Genom omvägar (via vissa allierade vi hade inom lärarkåren) fick vi reda på att man hyste oro för att skolan skulle förknippas med en sådan HBT-grupp för mycket och bli en ”bög-skola”. Just det argumentet sa inte rektorn till vårt ansikte dock.
Efter ett tag byttes alla argument ut mot att man sa ”vi har stoppat alla bildningar av nya grupper, inte bara er – vi håller på att se över rutinerna”. Var på man förhalade fråga in ytterligare ett halvår.
Det är så tydligt, så uppenbart orättvist att jag fortfarande blir förbannad när jag tänker på det. Att det alltid när homosexuella organiserar sig som man drar gränsen. Det är samma sak på Piedra Vista High School i Farmington, USA som på Göteborgsregionens Tekniska Gymnasium i Göteborg Sverige och många andra ställen. Vi är knappast ensamna om vår erfarenheter. Det är jättebra att bilda grupper på skolan, men när det är några som vill starta en HBT-grupp – då jävlar! Då är gränsen nådd, då ska rutiner ses över, man måste dra frågan i långbänk och överväga i fall det verkligen är positivt med sådana där ”homosex-grupper”.
Vi gav oss inte helt när vi blev stoppade dock. Vi gjorde vad vi kunde, eller i alla fall en del. Vi pratade med lärare (skaffade några allierade och efter ett tag så var uppskattningsvis halva lärarkåren på vår sida åtminstone), vi snackade med elevorganisationen, hade möten med skolledningen för att försöka övertyga dem, vi fick övriga elevers stöd när vi pratade med folk (exempelvis dem Kristna Gruppen var på vår sida). Hela tiden försökte man från skolledningen förhala beslutet och inte riktigt ta tag i frågan. Vi hade planer på att gå ut i media till slut, det gjorde vi dock aldrig. Vi hade helst velat ha ett skriftligt besked från skolledningen om varför vi inte fick starta vår HBT-grupp, med det hade vi sedan kunnat gå i polemik i media. Någon skriftlig förklaring fick vi aldrig dock, bara olika muntliga besked. Sem I slutet av trean var det ganska körigt med pluggandet och slutbetygen som skulle jobbas med att vi inte riktigt orkade driva allt till sin spets hela tiden, vilket var lite synd.
Men tillslut vann vi dock. Vi fick starta ett HBT-nätverk. Synd bara att beskedet kom 2 veckor innan studenten – tack så hemskt mycket. Efter studenten försvann i princip alla som var drivande i frågan från skolan. En bitterljuv vinst.
När jag tänker tillbaka på den lågintensiva kamp vi förde (för det var faktiskt en kamp, även om det kan kännas lite pretentiöst att kalla det för det), inser jag att det var nog där som en insikt planerades inom mig. En insikt om att jag som bög aldrig kan förvänta mig likaberättigande, jag kan aldrig ta något för givet. Det är skit samma i fall Sverige kallas för världens bästa land för flator, bögar, bipersoner och transor att leva i - man ska aldrig ta något för givet. Man ska heller aldrig ta någon skit. Man ska bli förbannad och kämpa emot orättvisor. För vi är fan värda så mycket bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar