Läste en artikel i aftonbladet, en ganska lam dussinartikel kring en något sånär spektakulär händelse (en kvinna var surrogatmamma åt sin egen dotter). Men vad jag reagerade på var att man konstaterade ”Att använda surrogatmamma är förbjudet i Sverige, men tillåtet i bland annat Finland och USA.”
Det verkade ju sjukt, men inte förvånande, att det fortfarande är förbjudet i vårt kära folkhem. Efter att ha kollat upp det lite så var det tydligen så att Högsta domstolen i juli 2006 ställning till frågan om adoption av ett barn som fötts av en surrogatmamma. Där man i ett fall avslog adoptionen eftersom mannen ändrat sig och inte ville adoptera bort barnet. Därför fortblev mannen och hans syster som barnets rättsliga föräldrar. 2003 infördes en uttrycklig bestämmelse i föräldrabalken som anger att det är kvinnan som föder barnet som är barnets mor, en ändring som specifikt inriktade sig mot surrogatarrangemang. Den födande kvinnan skulle alltid bli barnets rättsliga mor och därmed ville man motarbeta surrogatarrangemang.
Men jag förstår inte varför det skulle vara så himla problematiskt med surrogat. Vad är det som gör det så etiskt motbjudande? Ju mer tekniken för assisterad befruktning förbättras och förfinas kommer det bli lättare och lättare att på ett smidigt sätt genomföra befruktningar och födslar som inte består av det klassiska ”man-gör-brud-på-smällen”.
Det känns som det är dags att uppdatera ännu en lag för att få en lagstiftning som är mer anpassad till den rådande verkligheten och inte är så deterministisk i sin syn på familjen.
Det verkade ju sjukt, men inte förvånande, att det fortfarande är förbjudet i vårt kära folkhem. Efter att ha kollat upp det lite så var det tydligen så att Högsta domstolen i juli 2006 ställning till frågan om adoption av ett barn som fötts av en surrogatmamma. Där man i ett fall avslog adoptionen eftersom mannen ändrat sig och inte ville adoptera bort barnet. Därför fortblev mannen och hans syster som barnets rättsliga föräldrar. 2003 infördes en uttrycklig bestämmelse i föräldrabalken som anger att det är kvinnan som föder barnet som är barnets mor, en ändring som specifikt inriktade sig mot surrogatarrangemang. Den födande kvinnan skulle alltid bli barnets rättsliga mor och därmed ville man motarbeta surrogatarrangemang.
Men jag förstår inte varför det skulle vara så himla problematiskt med surrogat. Vad är det som gör det så etiskt motbjudande? Ju mer tekniken för assisterad befruktning förbättras och förfinas kommer det bli lättare och lättare att på ett smidigt sätt genomföra befruktningar och födslar som inte består av det klassiska ”man-gör-brud-på-smällen”.
Det känns som det är dags att uppdatera ännu en lag för att få en lagstiftning som är mer anpassad till den rådande verkligheten och inte är så deterministisk i sin syn på familjen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar