Det handlar om klass

Din stadsdel avgör hur bra det går för dig i skolan! Det basunerar Metro Göteborg ut i dagens tidning. I snitt så går var sjunde niondeklassare ur nian utan att ha fått grundläggande Gymnasiebehörighet. Men det är knappast var sjunde elev överallt. Det kan knappast förvåna någon att antalet elever det rör sig om är 43,8% i Bergsjön, 34% i Lärjedalen och Biskopsgården respektive och i Älvsborg handlar det om 3%, i Askim 4,1% och i Styrsö 4,6%. Nej det handlar inte om tryckfel.

Det handlar om klass – så enkelt är det.

Volvo har blåst mig på 8500 spänn och på måndag är det omtenta.

Suck.

Den senaste tiden har det varit mycket jobb jobb jobb för min del (har inte ens orkat blogga), men idag när lönespecen kom så har det såklart strulat med tidrapporteringen. Tydligen anser Volvo att jag ska ha varit ledig från den 18onde denna månad. Själv har jag jävligt konkreta minnen av att ha jobbat varje dag. Dem tycker jag är ledig 14 dagar denna månaden, när jag i själva verket är studieledig 5 dagar. Får snacka ta ett snack med Chefen eller lönekontoret, det ska nog fixa sig - men orka med all meck. För mig handlar det om 8500 spänn hit eller dit.


På måndag är det omtenta för min del på en delkurs från i våras. Trökigt. Inge party denna helgen för min del.

Krämpor och jobb

Det har inte blivit så mycket bloggande den senaste tiden. Har mest blivit jobbet. Det känns som man bli extra trött av att jobba när man inte är van (dagens snille)... Till råga på allt så åkte jag på nått skit i går som gjorde att jag fick skitont i magen. Fy fan. Jag kunde inte ens jobba. Funderade på att sjukskriva mig resten av dagen och dra hem, men det kändes inte värt det när det bara var tre timmar kvar. Det går ju inga bussar hem på kvällen heller, jag hade ändå fått vänta till klockan 00:40 innan bussen skulle komma. Taxi hade ju funkat, men det hade ju jag fått pröjsa.

Fixade i alla fall så att jag slapp bandet. Fick lov att vila mig lite och sedan gick jag makligt runt och städade lite. Det är ju ingen slavmarknad jag jobbar på, bara en fabrik. Bara så länge jag slapp bära material, böja mig, sätta mig i bilar och upp igen, fram å tillbaka som man gör när man jobbar så var det inte så farligt efter vila. Idag har jag vilat på soffan mest också, så nu börjar det släppa helt. Har ingen aning om vad det var för skit jag fått. Det var inte vanlig magont, utan typ uppsvullen mage med smärta kring naveln. Konstigt.

I morgon hade jag behövt gå till banken. Typiskt att det ska vara stängt på söndagar. Jag tycker allt borde vara öppet på söndagar! Serviceyrken borde bemannas dygnet runt året runt. Bara man ger folk feta OB-tillägg borde det la inte vara så svårt att ska fram personal. Får försöka komma ihåg det med banken till på måndag.

Obama, Hillary & Co i homodebatt

För ett tag sedan berättade jag om en kommande världsunik HBT-debatt mellan de demokratiska presidentkandidaterna.

Nu i torsdags gick den av stapeln. På VisibleVote08.LogoOnline.com kan man nu se olika sammandrag från debatten.

Har själv inte hunnit kolla så mycket, men tydligen vann Obama debatten klart före sin huvudmotståndare Hillary om man ska tro webbomröstningen efteråt.

Ska bli intressant att kolla runt lite bland videoklippen.

Helgen som gått och tre glädjande noteringar i ett

Hej och välkomna till ”Helgen som gått” , med Håkan Eriksson. Denna söndag kan jag konstatera att större delen av min helg har gått åt till att sitta på möte med den eminenta distriktsstyrelsen för Ung Vänster Göteborg & Bohuslän. Även om det som alltid är segt när man har ett helt helg-styrelsemöte som sträcker sig över två dagar, så kändes det ändå riktigt givande.

Igår, efter att mötet adjungerats, stod jag och några kamrater och delade ut antirasismflygblad utanför Way Out West festivalen som intagit slottsskogen. Känns la gött att göra lite utåtriktat också. Synd bara att man egentligen hellre hade velat vara inne på festivalen och lyssnat på lite schysst band. Ekonomin och tidsbrist satte dock stopp för det.

Nu idag, direkt efter mötet, har jag också spenderat några timmar på släktkalas hemma hos föräldrarna. Pappa fyllde 60 nu i veckan, så det skulle ju firas. Grattis farsan! I och för sig var vi bara tio personer där totalt. Har inte så stor släkt vi har på pappas sida direkt, och då är den ändå mångdubbelt större än den nära släkten på mammas sida. Men det var trevligt ändå.

Nåväl, sist men inte minst noterade jag med stor glädje på C Svenssons blogg att Vänsterpartiet nu kämpat sig upp på 6,1 procent i opinionen och där med faktiskt för tillfället är tredje största parti. Att döma av samma mätning så kan man även, ännu mer glädjande, noter att Kristdemokraterna ligger på 3,5% och där med på rätt sida kvalgränsen. Mest glädjande av allt är dock att vänstern och sossarna tillsammans har en egen majoritet (50.1%). Tänk i fall det ändå kunde vara så väl att man fått det valresultatet när det väl gäller om tre år!

Nya Lazze Ohlyz-skivan här!

Äntligen är den nya skivan med Lazze Ohlyz här! Skynda över till LazzeOhlyz.blogspot.com och ladda ner den!

Min nya favorit är mastodontbaladen 'Av var och en efter förmåga'.

Låtlista:
1. Vi är Lazze Ohlyz
2. Danderyds enda kommunist
3. Planekonomi
4. Tjugofemöringen
5. Av var och en efter förmåga

Homo-opinionen

QX hade i går en smått intressant fråga på sin sida som besökarna (mestadels HBTare, men även en del heterofolk) fick svara på. Frågan bestod av en klassisk "Vilket parti skulle du rösta på om det var val idag?"

Resultatet blev följande:

Socialdemokraterna 29 % (735 röster)
Moderaterna 20 % (493 röster)
Miljöpartiet 14 % (339 röster)
Vänsterpartiet 12 % (293 röster)
Folkpartiet 10 % (239 röster)
Centerpartiet 5 % (114 röster)
Fi 4 % (90 röster)
Kristdemokraterna 1 % (29 röster)
Annat parti 4 % (111 röster)
Jag får inte rösta 2 % (52 röster)

Totalt 2495 röster

Kul att vänstern får 12%, kan vi nog tacka en del flator för.

Sen är det bara att hoppas att resultatet den 19 september 2010 för hela landet ser ut något liknande.

Förortsupplopp?

Nu den senaste tiden har det varit stort ståhej kring det som hände i Lövgärdet för några dagar sedan. Den vanliga bilden av förorten och dess ungdomar målas upp av media. Förorten (den invandrar täta sorten, inte överklassgettona typ Askim) är farlig, dess invånare och ungdomar är besinningslösa och opålitliga. De bara förstör och brister ofta ut i meningslöst våld och terror.

Jag känner så väl igen nidbilden från min egen lilla förort Biskopsgården, och då mest Norra Biskopsgården som jag bor i. För ett tag sedan rapporterades det att jag själv tydligen bor på en av gårdarna/gatorna som enligt Göteborgs-Posten ”polisen patrullerar som om det vore en krigszon”, det snackas om ”laglöst land”, ”gängen som styr”. Ungefär som att det var och varannan helg är fult upplopp här uppe i Biskop.

Visst finns det säkert gängproblem här i Biskopsgården. Men jag själv har aldrig haft några problem. Jag är aldrig ”rädd för att gå utanför dörren om natten”, tvärt om. Jag jobbar kvällsskift i fabriken så under de två åren jag jobbade heltid kom jag hem klockan ett på natten varje dag. Har aldrig sett så mycket som en fyllegubbe. Förmodligen är det väl kanske så att problemen existerar, men bara involverar ett fåtal människor?

Men men, nu är det inte krig i Biskopsgården längre, nu är det tydligen Angered och Lövgärdet som gäller. Det pratats om flera bränder anlagda i förort, det har varit nattligt upplopp och brandterror.

Istället för att jag skall orera mera så rekommenderar jag följande läsning: Erik Bergs och Thaher Pelaseyeds inlägg.

Krigszon?

Fabriksvärmen skördar sina offer

Mina vänner brukar säga att det märks när jag jobbar och inte jobbar på sommaren. När jag inte jobbar brukar jag klaga på att det inte är fint väder, när jag jobbar brukar jag klaga på att det är för fint. Just nu är en sådan stund. Jag önskar fan att regnet snart kommer tillbaka!

Ni som vet hur det är att jobba i en fabrik eller liknande mitt under brinnande högsommar vet vad jag pratar om. Det är inte direkt kul att gå ifrån sol och 25-30 grader plus utomhus (som vi gör som börjar jobba 15:24) och in i fabriken som har en 30-35 grader plus-värme. Luften är kvav och ofta helt stillastående, förutom då man råkar arbeta under någon av de sporadiskt utspridda takfläktarna som inte gör mycket mer än att virvla runt luften inom en radie av 2 kvadratmeter. Nä, jag säger då det, strålande sol är ett otyg.

Det låter kanske som ett i-landsproblem och inget att gnälla om. Men fabriksvärmen skördar faktiskt sina offer ibland (alltid är det par som svimmar varje år), och inte fan är det kul att ha en sådan arbetsmiljö en längre tid. Minns om det var förra eller förrförra året då det var sjukt varmt hela augusti, då var man jävligt less på att man haft sin semester i juli. Usch! Man borde fan ha temperaturanpassad arbetstid.

Post-pride depression?

Så var man hemma igen efter Stockholm Pride. Som jag visste från början så blev det massor med onyttig mat, 5 nätter med alkohol och festande, mycket hängande i och runt Pride Park, ett och annat seminarium blev det också in i mellan. Ett par strul och nått ligg blev det också. Som alltid träffar man massor med trevliga människor som man inte känner men som man börjar prata med lite till och från. Bekantas vänner och folk i allmänhet.

Angående inledningen så var Glen Hyséns tal bra tycker jag, han fångade vissa bra poänger och var vad man kunde förvänta sig av honom (vilket inte ska tolkas negativt).

Paraden var häftig som vanligt. 50 000 pers var det tydligen som paraderade. Som vanligt hör man diverse folk, HBT-personer och heterosar om vart annat, som nästan tvångsmässigt håller fast vid sina fördomar kring paraden. Att den bara består av fjollor, transor och läderbögar typ. Nej, paraden består inte av 50 000 fjollor, läderbögar eller transor. Den består av både medelsvenssonbögar, femmeflator och många andra vanliga och ovanliga människor. Jag fattar dels inte varför man måste ha en så jävligt trångsynt bild på paraden, men även varför det nu skulle vara fel i fall det råkade vara så att det bara var 50 000 transor i Praden? Jag spyr om jag hör ytterligare än nedlåtande kommentar kring olika bögar, flator, queers, bipersoner, transor etc där man reducerar människor till skräp bara för att man inte uppfyller heteronormens heliga kärnfamiljsidealbild fast med homotvist, eller för att man är för extrem i något avseende.

Själv försöker jag brottas med min post-pride depression som kommer som en brev på posten när man tar det lugnt hemma på kammaren efter ett Pride-firande. Plötsligt känner man sig jävligt ensam. Det är den där speciella sorts ensamhet som man kan känna även fast man är ibland främlingar, kollegor och vänner. Men känner sig liten, man känner kärlekslängtan och på ett sätt utan tillhörighet. Det är inte så att jag önskar att Pride varade för evigt, alkoholförgiftningsrisken i fall man festat jämt som på Pride åsido, men det finns viss känsla som jag personligen i alla fall bara funnit på Pride.

Det är svårt att sätta fingret på det, men det känns verkligen fantastiskt att vara på Pride. Utomstående kan nog aldrig riktigt fatta vilken känsla det är att för en gångs skull var normen på ett ställe, när man under resterande 51 veckor på året inte gör det. Även om man inte alltid tänker på sin plats i samhället, så känner man alltid av att man inte tillhör normen. Sen spelar det ingen roll att man inte har allt gemensamt med varandra på Pride, det är en väldigt brokig skara människor som samlas, men det finns ändå en gemenskap.

Andra bloggar om: Stockholm Pride, HBT

Hysén och invigningen

Det har varit mycket snack om Glen Hysén nu den senaste tiden. Om nån timma eller så skall han invigningstala på Sthml Pride tillsammans med idrottsministern. Jag har tidigare kommenterat lite här.

Mycket snack har det varit kring Hyséns misshandel av en bög för ett antal år sedan (bland annat här förlarar han själv). Visst hade han sina själ att, och rent spontant kan man väl förstå honom. Jag hade nog gjort samma sak. Men utan att ta ställning eller förespråka någon sanning så är det ju intressant att problematisera lite. Vilka genusmönster är det egentligen som ligger bakom att en man slår ner en annan man då han blir antastad? Hade han verkligen gjort samma sak i fall det var en kvinna som hade gjorde det påträngande? Hur kommer det sig att hans försvarstal är kusligt likt de som alla förövare åberopar när dem skall förklara varför de misshandlat eller dödat någon efter så kallade "homosexuella närmanden". Hatbrottsretoriken är alltid den samma. Visst det är skillnader i sak. Närmanden och överträdelser är två olika saker.

Men vart går gränserna egentligen? Vart ligger gränsen mellan "sexuella närmanden" och sexuella trackasserier? Vart går gränsen mellan att värja sig och att bruka övervåld?

Förövrigt kan jag bara säga att det ska bli intressant att höra hans invigningstal, och även konstatera att det känns tråkigt att det återigen är en heterosexuell kändis som invigningstalar på Pride. Varför ska det "alltid" vara heterosexuella personer som inviger Sveriges största HBT-festival? Reinfeldt, Götblad, Guillou,och nu Hysén... under de fyra åren jag besökt Stockholm Pride så har det aldrig varit någon homosexuell, bisexuell eller transperson som invigningstalare.

Visst är det viktigt att ha med heterosexuella i kampen. Visst är det viktigt att inflytelserika heteropersoner tar ställning för vår kamp och vill engagera sig, inte minst med tanke på mediagenomslaget.

Men någon stans måste det väl ändå vara vår egen kamp vi för? om vi inte själva står längst fram och högst upp på barrikaderna kommer vi aldrig att bli riktigt fria. Risken är att vi bara blir accepterade/respekterade på heterosexuellas villkor så länge det är dem som definierar och pratar för vår sak. Det blir som i fall att kvinnokampen och krossandet av könsmaktsordningen bara fördes av feministkillar.

Jag kanske målar fan på väggen - men vi måste ändå se att den gamla arbetarsanningen sanningen gäller fortfarande och även för HBT-personer. Befrielsen måste och kan bara vara vårt eget verk.

----------------------------------------

Håkan - Markus

1 - 0

Andra bloggar om: Stockholm Pride, HBT