Det är hundra år sedan nu, men vi minns fortfarande Amalthea. För hundra år sedan - Natten till den 12 juli 1908 efter klockan två nån gång, tog Anton Nilsson saken i egna händer och sänkte strejkbrytarskeppet Amalthea.
Det var konflikt i hamnen i Malmö. Arbetsgivarna och myndigheterna gjorde gemensam sak mot de i princip livegna hamnarbetarna. Hamnarbetarna gick i strejk mot orimliga arbetsvillkor, man ville ha bort paragraf 23 som gav arbetsgivarna oinskränkt makt i att leda och fördela arbetet på arbetsplatserna. Modernt slaveri var det i praktiken frågan om. Strejken var livsnödvändig.
Arbetsgivarna kontrade med att importera 1 600 strejkbrytare importeras från England till Sverige. Samtidigt som de strejkande arbetarna och deras familjer svalt i en kamp, tog strejkbrytande fartyg skyddade av polis deras jobb. I Malmö ligger skeppet Amalthea och på det 81 sovande strejkbrytare och sover. Två konstaplar håller vakt vid kajen.
Ett antal socialister bestämmer sig för att försöka skrämma bort strejkbrytarna. Den unga socialisten Anton Nilsson blir den som ensam ror ut och applicerar en hemmagjord bomb på fartyget. Explosionen blir enorm, fartyget får ett stort hål i skrovet och en person omkommer då strejkbrytarna just denna natt lagt sig på däck för att sova på grund av värmen.
Fyra personer grips, två döms till döden och två till livstid. Alla släpps dock efter nio år, efter omfattande påtryckningar från arbetarrörelsen i Sverige och USA. Bara i Sverige lämnades en protestlista med 130 000 underskrifter in till Högsta Domstolen. Arbetare på bägge sidor om atlanten slöt upp kring arbetarna. Det handlade om stå upp i kampen mot klassförtrycket.
Någon vecka efter attentatet hade alla strejkbrytare i Sverige lämnat landet. Historiskt så bidrog attentatet till att stärka kampen för rättvisa åt arbetarna, och för demokratiseringen av samhället.
Det var konflikt i hamnen i Malmö. Arbetsgivarna och myndigheterna gjorde gemensam sak mot de i princip livegna hamnarbetarna. Hamnarbetarna gick i strejk mot orimliga arbetsvillkor, man ville ha bort paragraf 23 som gav arbetsgivarna oinskränkt makt i att leda och fördela arbetet på arbetsplatserna. Modernt slaveri var det i praktiken frågan om. Strejken var livsnödvändig.
Arbetsgivarna kontrade med att importera 1 600 strejkbrytare importeras från England till Sverige. Samtidigt som de strejkande arbetarna och deras familjer svalt i en kamp, tog strejkbrytande fartyg skyddade av polis deras jobb. I Malmö ligger skeppet Amalthea och på det 81 sovande strejkbrytare och sover. Två konstaplar håller vakt vid kajen.
Ett antal socialister bestämmer sig för att försöka skrämma bort strejkbrytarna. Den unga socialisten Anton Nilsson blir den som ensam ror ut och applicerar en hemmagjord bomb på fartyget. Explosionen blir enorm, fartyget får ett stort hål i skrovet och en person omkommer då strejkbrytarna just denna natt lagt sig på däck för att sova på grund av värmen.
Fyra personer grips, två döms till döden och två till livstid. Alla släpps dock efter nio år, efter omfattande påtryckningar från arbetarrörelsen i Sverige och USA. Bara i Sverige lämnades en protestlista med 130 000 underskrifter in till Högsta Domstolen. Arbetare på bägge sidor om atlanten slöt upp kring arbetarna. Det handlade om stå upp i kampen mot klassförtrycket.
Någon vecka efter attentatet hade alla strejkbrytare i Sverige lämnat landet. Historiskt så bidrog attentatet till att stärka kampen för rättvisa åt arbetarna, och för demokratiseringen av samhället.
Fortfarande idag minns vi Amalthea och dådets historiska betydelse. Vi minns Anton Nilsson och ung socialisternas uppofringar i klasskampen.
Fartyget amalthea efter explosionen
1 kommentar:
Vi minns också likheterna mellan er kommunister och nazisterna. Låt denna artikel tala sitt tydliga språk: http://www.den-svenske.com/2008-07-12-100_ar_sedan_amalthea_sprangdes.html
Skicka en kommentar