Under de sista dagarna av Pride var det så mycket fest och gamman, socialiserande och stoj, intellektuell stimulans och politik, att jag inte han med bloggandet. Här följer en kort summering och reflektioner av mina (för den gången) sista dagar i Stockholm. Något mer med spanjorerna blev det dock inte, det kan jag säga direkt...
Onsdagen
Dagen bjöd på lite nya bekantskaper. Kul att inviga parken och hänga med lite folk. Träffade Madde och lite annat folk på Debaser och sedan en pub i gamla stan. Mycket trevligt.
Torsdagen
Daniel kom upp och jag bytte hostel - flyttade in i ett fyrbädsrum med Daniel, Madde och Cici. Schlagerkvällen i Pride Park var dagens riktigt stora begivenhet. Lotta Engberg, Charlotte Perelli, Teach-In (Ding-a-dong), Lena PH, Dana Internationall och massa andra stjärnor på schlagerhimlen lös up stockholmskvällen under torsdagen. Efter det tänkte vi festa, men det slutade med att alla var alldeles för trötta. Det blev sömn i stället. Man är inte 18 fortfarande märkte jag.
Fredagen
Hängde med Daniel under dagen. Såg bland annat Annika Lanz och Tiina Rosenberg på stora scenen på Pride House. Riktigt bra faktiskt! Båda två var kvicka, roliga och smarta. Vi festade på Lino och försökte röja på dansgolvet. Vilket var lättare sagt än gjort, fy fan va mycket folk det var. Men kul var det - 90tals musik, och med skräckblandad förtjusning så kunde man ofta vartenda ord i texterna.
Jag (t.v.) i Paraden! Klicka för större.
Lördagen
Dags för årets stora Pride Parad! Nu större än någonsin. Med allt ifrån präster till militärer i uniform som tågade. Jag var lite orolig över att det inte skulle bli så lyckat med tanke på att vädret just för lördagen slog om till regn. Men vatten från himlen störde inte paraden som samlade 50,000+ deltagare och 500,000+ åskådare. Har inga specifika siffror, men runt där låg det. Det är en obeskrivbart härligt känsla att tåga med andra på det sättet, för våra rättigheter och för att det är kul. Party och politik i en skön blandning!
Själv gick jag först i ett RFSL-block kallat " Marching for those who can't!". Sektionen är en manifestation för alla de HBT personer världen över som får sina mänskliga rättigheter kränkta och som förhindras att fira Pride. Genom att gå med i sektionen visar man sin solidaritet med HBT personer i städer så som Warszawa, Moskva, Teheran och andra platser i världen där mänskliga rättigheter inte existerar för HBT-personer.
Efter drygt halva tiden kände jag att jag gjort min politiska gärning och bytte block till Vänsterns (Ung Vänster och Vänsterpartiets) - där det var mer dans, fest och party (dock såklart politiskt efter som jag slöt upp med vänstern och inte vilket party som helst). Som sagt, party och politik i en skön blandning. Man kan vara allvarsam och kämpa för HBT-personers rättigheter och även dansa loss till disco-music.
På kvällen mötte jag upp några kamrater för lite umgänge över någon dryckesprodukt. Det är något särskilt det där med att träffa likasinnade och verkligen känna den där särskilda kamratskapet man får med genuina kamrater.
Onsdagen
Dagen bjöd på lite nya bekantskaper. Kul att inviga parken och hänga med lite folk. Träffade Madde och lite annat folk på Debaser och sedan en pub i gamla stan. Mycket trevligt.
Torsdagen
Daniel kom upp och jag bytte hostel - flyttade in i ett fyrbädsrum med Daniel, Madde och Cici. Schlagerkvällen i Pride Park var dagens riktigt stora begivenhet. Lotta Engberg, Charlotte Perelli, Teach-In (Ding-a-dong), Lena PH, Dana Internationall och massa andra stjärnor på schlagerhimlen lös up stockholmskvällen under torsdagen. Efter det tänkte vi festa, men det slutade med att alla var alldeles för trötta. Det blev sömn i stället. Man är inte 18 fortfarande märkte jag.
Fredagen
Hängde med Daniel under dagen. Såg bland annat Annika Lanz och Tiina Rosenberg på stora scenen på Pride House. Riktigt bra faktiskt! Båda två var kvicka, roliga och smarta. Vi festade på Lino och försökte röja på dansgolvet. Vilket var lättare sagt än gjort, fy fan va mycket folk det var. Men kul var det - 90tals musik, och med skräckblandad förtjusning så kunde man ofta vartenda ord i texterna.
Jag (t.v.) i Paraden! Klicka för större.
Lördagen
Dags för årets stora Pride Parad! Nu större än någonsin. Med allt ifrån präster till militärer i uniform som tågade. Jag var lite orolig över att det inte skulle bli så lyckat med tanke på att vädret just för lördagen slog om till regn. Men vatten från himlen störde inte paraden som samlade 50,000+ deltagare och 500,000+ åskådare. Har inga specifika siffror, men runt där låg det. Det är en obeskrivbart härligt känsla att tåga med andra på det sättet, för våra rättigheter och för att det är kul. Party och politik i en skön blandning!
Själv gick jag först i ett RFSL-block kallat " Marching for those who can't!". Sektionen är en manifestation för alla de HBT personer världen över som får sina mänskliga rättigheter kränkta och som förhindras att fira Pride. Genom att gå med i sektionen visar man sin solidaritet med HBT personer i städer så som Warszawa, Moskva, Teheran och andra platser i världen där mänskliga rättigheter inte existerar för HBT-personer.
Efter drygt halva tiden kände jag att jag gjort min politiska gärning och bytte block till Vänsterns (Ung Vänster och Vänsterpartiets) - där det var mer dans, fest och party (dock såklart politiskt efter som jag slöt upp med vänstern och inte vilket party som helst). Som sagt, party och politik i en skön blandning. Man kan vara allvarsam och kämpa för HBT-personers rättigheter och även dansa loss till disco-music.
På kvällen mötte jag upp några kamrater för lite umgänge över någon dryckesprodukt. Det är något särskilt det där med att träffa likasinnade och verkligen känna den där särskilda kamratskapet man får med genuina kamrater.
Söndagen
På söndagen var det dags att ta sitt pick och pack, åka till västkusten igen och börja bearbeta sina "Post Pride Depression"-Syndrom
På söndagen var det dags att ta sitt pick och pack, åka till västkusten igen och börja bearbeta sina "Post Pride Depression"-Syndrom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar