Årets kändis-som-kommer-ut-historia

Och nu över till något helt annat...

Tidningen QX släpper i deras Septembernummer ut med årets kändis-komma-ut-historia. Den slår till och med förra numrets kändis-komma-ut-historia med Victoria Svensson.

Denna gång är sveriges skarpaste komiker Magnus Betnér som meddelar att han gillar tjejer, men lika gärna skulle kunna få i hop det med någon kille. Grabben är bisexuell tydligen. Kul kul.

Magnus Betnér

Vore inte Magnus Betnér lyckligt förlovad sedan tre år tillbaka skulle han lika gärna kunna ha sex med en kille. 
– Det är mest en tillfällighet att jag bara har legat med tjejer. Jag är bisexuell. Det tror jag de flesta människor är, om de skiter i att tänka efter.
– Vuxna människor borde få leva som de vill, säger han. Så länge man inte skadar någon. Jag förstår inte hur samkönat äktenskap ens kan vara en fråga. 

Läs mer: QX

När misshandel blir till "familjegrej"

Jag får alltid kalla kårar när jag läser artiklar så som aftonbladets "Det var en familjegrej". Man skriver om den kvinna som av vittnen sågs bli misshandlad och kidnappad i Stockholm under lördagen. Hon har tydligen kommit in till polisen för att avvärja misstankarna om grovt brott. Aftonbladet skriver:

– Hon ville tona ner det hela. Hon menade att det var en familjegrej och att hon blivit lite tilltufsad – det var allt, säger Mats Svensson, stationsbefäl på Norrmalmspolisen.

Visst ska man inte negligera vad hon säger eller ta ifrån hennes rätt att definiera vad hon varit med om, men visst låter det som ett tragiskt fall av en kvinna som utsätts för mansvåld.

Det känns alltid så obehagligt när man läser ord så som "familjeangelägenheter" och "familjebråk" - man vet vad som kan dölja sig bakom dessa ord. Ofta handlar det just om Mäns våld mot kvinnor. Det är Mäns våld mot kvinnor som inte riktigt är våld, det existerar inom en slags egen dimension, där det är okey att slå kvinnor. Grov misshandel blir till "familjebråk", mordhot blir till "upphetsad diskussion", mord blir till "familjetragedi".

Oavsätt i fall det i det här fallet är fråga om en försvarsmekanism, överlevnadsstrategi, förnekelsereflex, normaliseringsprocessteg - eller rena sanningen varför hon vill tona ner det händelsen så hoppas jag polisen utreder det ordentligt. Fast iof, om det är så att kvinnan blivit misshandlad så kanske hon inte hjälps av att killen åker på ett fängelsestraff i nått år, egentligen behöver hon la i så fall hjälp att hjälpa sig själv...

Läs mer: Aftonbladet

När arbetarna är borta passar företaget på att jävlas

När katten är borta dansar råttorna på bordet. När arbetarna är borta passar företaget på att jävlas.

Igår när vi kom tillbaka i fabriken efter semestern är det någon jävel som har byggt om vår bana under sommaren. Fullständigt idiotiskt också. De har byggt om och smalnat av banan så att det på sina håll bara är 60 cm mellan materialfastad och kaross, och det bland annat på balanser där det finns pelardragare som skall använda en stor del av utrymmet! Nog för att vi är smala många av oss, men det är farligt och jobbigt att arbeta när man knappt har något utrymme att utföra sitt arbete på. Jag skulle kunna lägga in en bild här, bara för att visa hur litet det faktist är med 60 cm... men just nu är det inte läge att bryta mot fotoförbudet i fabriken.

Företaget tror säkert att de kommit på något brilliant. Mindre utrymme betyder att vi behöver ta färre steg, vilket gör att vi kan arbeta mer effektivt (dvs montera fler saker på kortare tid)... Vem bryr sig om saker som arbetsmiljö, säkerhet och lagledarnas möjlighet att ta sig fram på banan och göra sitt jobb när en montör tar upp allt utrymme.

Det är sjukt att de gör en sådan ändring utan att informera någon överhuvudtaget. Avdelningschefen säger att han inget visste, facket var inte informerat, skyddsombuden var inte informerade - trots att det är en kraftig försämring av vår arbetsmiljö. Det är tyket att de passar på att göra en sån här fint under semestern när ingen är där att protestera.

Just nu är både vårt skyddsombud sjuk och fackombudet är på semester... så jag får la ta tag i detta själv. Får bli mycket tjöt om detta idag, ska försöka få arbetskamraterna med mig på att driva detta till skyddet eller facket.

Nytt jobb - nya utmaningar

Igår fick jag ett samtal från kamrat Elise Norberg Pilhem, distriktsordförande för vänsterpartiet Göteborg. Vänsterpartiets distriktsstyrelse i Sveriges näst största stad beslutade under söndagen om vem man skulle anställa som ny ombudsman på distriktsexpeditionen, och nu förhöll det sig så att det var ingen mindre än undertecknad som fick förtroendet. Från och med den förste september kan jag inte bara titulera mig metallarbetare, student osv. utan även Ombudsman.

Jobbet är på 50% då en av de heltidsanställda själv går ner på 50% på grund av studier. Själv kommer jag kommer jobba 50% och plugga 50%.

Det ska bli riktigt kul. Ser fram emot att jobba för partiet på ett nytt sätt. Nya utmaningar och stimulerande arbetsuppgifter hoppas jag på. Nu gäller det att göra ett bra jobb också för att hedra mina kamraters förtroende i mig. Om jag förstod det rätt så kommer de första arbetsuppgifterna inbegripa satsning på studieverksamhet och utåtriktad höstkampanj. Det verkar lovande.

Hm… Jag undrar om jag behöver tänka över mer på vad jag skriver här nu när jag officiellt kommer jobba för partiet... Man blir ju någon slags representant för vänsterpartiet.

Stärkt kampanda på Dalsländsk camping

Jag på sommarläger (det regnade inte alltid). Foto: Tove Liljeholm

Denna vecka har jag gjort något som jag aldrig riktigt trodde jag skulle göra... jag åkte på läder. Med tält och allt. I och för sig tältade vi någon gång med familjen när jag var liten, och van vid att sova med sovsäck och liggunderlag har man blivit i Ung Vänster - men jag har aldrig känt mig som en tältande person direkt. Men nu denna vecka bar det alltså av till Furusjöns camping strax söder om Åmål i Dalsland.

Efter en vecka med härlig kamratanda, mycket god mat, roliga workshops (jag sjöng i kör två gånger och var med på en bugg-kurs(!)), regn och många intressanta och eggande föredrag är det bara att konstatera att det var väl värt ansträngningen att åka med på lägret.

Jag har fått ny kunskap kring så vitt skilda saker som exempelvis abortens historia, ESF i Malmö 2008 och svensk flyktingpolitik. Jag har varit med om kampanjupptakten för Ung Vänsterns kommande mycket viktiga kampanj mot den borgerliga sorteringsskolan.

Tävlades gjorde det också i olika lättsamma former. Mitt lag vann Musik-Quizet, jag vann en rond i debattboxningen, vann när vi spelade Geni och hejade fram vårt fotbollslag till en andra plats.

Alla kamrater runt om i landet som inte åkte på sommarlägret missade verkligen något! Förutom alla viktiga och roliga saker man får lära och göra så är det något visst med att åka bort och träffa andra i förbundet. Det är som att man laddar batterierna, man får en energikick och fylls av en härlig känsla av att vi är många som vill samma sak. Man är en del av en rörelse som finns över hela landet och världen. Man fylls av kamplusta.

Det behövs. Om man ska orka i kampen mot orättvisor och förtryck, högerregeringar och imperialist stater, för rättigheter och krav - då måste man känna stödet av kamrater. En och en kan vi aldrig förändra något. Men tillsammans är vi starka och kan göra skillnad. Ju starkare vi blir, och ska bli ännu mycket starkare, desto mer kan vi förändra. I förlängningen är det inget som är omöjligt.

Euro Pride - en sammanfattning

Under de sista dagarna av Pride var det så mycket fest och gamman, socialiserande och stoj, intellektuell stimulans och politik, att jag inte han med bloggandet. Här följer en kort summering och reflektioner av mina (för den gången) sista dagar i Stockholm. Något mer med spanjorerna blev det dock inte, det kan jag säga direkt...

Onsdagen
Dagen bjöd på lite nya bekantskaper. Kul att inviga parken och hänga med lite folk. Träffade Madde och lite annat folk på Debaser och sedan en pub i gamla stan. Mycket trevligt.

Torsdagen
Daniel kom upp och jag bytte hostel - flyttade in i ett fyrbädsrum med Daniel, Madde och Cici. Schlagerkvällen i Pride Park var dagens riktigt stora begivenhet. Lotta Engberg, Charlotte Perelli, Teach-In (Ding-a-dong), Lena PH, Dana Internationall och massa andra stjärnor på schlagerhimlen lös up stockholmskvällen under torsdagen. Efter det tänkte vi festa, men det slutade med att alla var alldeles för trötta. Det blev sömn i stället. Man är inte 18 fortfarande märkte jag.

Fredagen
Hängde med Daniel under dagen. Såg bland annat Annika Lanz och Tiina Rosenberg på stora scenen på Pride House. Riktigt bra faktiskt! Båda två var kvicka, roliga och smarta. Vi festade på Lino och försökte röja på dansgolvet. Vilket var lättare sagt än gjort, fy fan va mycket folk det var. Men kul var det - 90tals musik, och med skräckblandad förtjusning så kunde man ofta vartenda ord i texterna.

Jag (t.v.) i Paraden! Klicka för större.

Lördagen
Dags för årets stora Pride Parad! Nu större än någonsin. Med allt ifrån präster till militärer i uniform som tågade. Jag var lite orolig över att det inte skulle bli så lyckat med tanke på att vädret just för lördagen slog om till regn. Men vatten från himlen störde inte paraden som samlade 50,000+ deltagare och 500,000+ åskådare. Har inga specifika siffror, men runt där låg det. Det är en obeskrivbart härligt känsla att tåga med andra på det sättet, för våra rättigheter och för att det är kul. Party och politik i en skön blandning!

Själv gick jag först i ett RFSL-block kallat " Marching for those who can't!". Sektionen är en manifestation för alla de HBT personer världen över som får sina mänskliga rättigheter kränkta och som förhindras att fira Pride. Genom att gå med i sektionen visar man sin solidaritet med HBT personer i städer så som Warszawa, Moskva, Teheran och andra platser i världen där mänskliga rättigheter inte existerar för HBT-personer.

Efter drygt halva tiden kände jag att jag gjort min politiska gärning och bytte block till Vänsterns (Ung Vänster och Vänsterpartiets) - där det var mer dans, fest och party (dock såklart politiskt efter som jag slöt upp med vänstern och inte vilket party som helst). Som sagt, party och politik i en skön blandning. Man kan vara allvarsam och kämpa för HBT-personers rättigheter och även dansa loss till disco-music.

På kvällen mötte jag upp några kamrater för lite umgänge över någon dryckesprodukt. Det är något särskilt det där med att träffa likasinnade och verkligen känna den där särskilda kamratskapet man får med genuina kamrater.

Söndagen
På söndagen var det dags att ta sitt pick och pack, åka till västkusten igen och börja bearbeta sina "Post Pride Depression"-Syndrom