2007-06-30

New York Bottom-5

Dags för lite resegenomgång. Först ut - de fem vanligaste (små) sakerna som man (jag) störde mig på i New York

1. Tidningar som saknar häftklamrar
I Amerika har man tydligen inte insett det geniala i att använda häftklamrar i vanliga tidningar. Extremt störande för den som är van vid att sidorna inte ramlar huller om buller eller flyger i väg i vinden varje gång man försöker bläddra.

2. Momsen är inte inräknad
Väldigt irriterande är det när man ska shoppa i New York. Inga affärer eller försäljare bryr sig nämligen om att informera om priserna inklusive momsen (deras ”Sales Tax”). Samtliga priser anges exklusive moms, för att sedan när man är framme vid kassan få den ca 8 procentiga skatten pålagd som en överraskningsbonus. Snacka om ett effektivt sätt att se till att en skatt inte blir accepterad eller invand för medborgarna. Även en skatteälskande person som jag störde mig kraftigt på att man hade sån irriterande moms i delstaten.

3. AC-mani
Över 90 grader Fahrenheit (ca 32 Celsius) utomhus och 60 F (ca 15½ C) inomhus. Snacka om att det inte var förvånande att man drog på sig en fet förkylning. Det är oförståbart att man vill bo och leva på det sättet. Luftkonditionering är riktigt skönt i vanliga fall. Men inom vissa gränser! Extrema temperaturskillnader – nej tack!

4. Basic Cable är i princip skit
Vi hade bara ”basci cable” på hotelet, dvs bara grundläggande kabel-tv. Vilket betyder att man hade bara lite drygt 150-200 tv-kanaler. Bland dem var det bara nyhetskanaler typ CNN och Fox News det enda intressanta att se på (om än i måttliga mängder, man orkar bara med ett visst mått av nyheter i form av Paris Hilton och skrämselpropaganda a la Fox News). CSPAN (kongresskanalen med live-tv från Senaten och Representanthuset) var också ganska kul en minut eller två. CSI och någon annan amerikansk serie också när de nu gick. Men överlag är svensk tv avsevärt mycket bättre. Man har de bästa serierna från staterna komprimerat till några få kanaler.

5. Man måste vara så himla artig hela tiden
Alvarligt talat. Nog för att det är trevligt med att folk är artiga och hövliga. Men det finns ändå gränser. Efter ett tag i New York blir man jävligt trött på hela tiden tvingas lägga till ”sorry”, ”please”, ”thank you”, ”you’re welcome” osv i snart sagt varje mening. Struntar man i det bara någon gång framstår man som helt sur och oförskämd.

Inga kommentarer: