2007-06-30

Hatbrotten ökar återigen

Igår utkom Brottsförebyggande rådet med en ny årlig viktig rapport kring hatbrotten i Sverige (läs mer, ladda ner rapporten).

Tydligt av rapporten är att hatbrotten ökar i Sverige och det är skrämmande klart vad som utgör ökningen. För att citera BRÅ direkt:
Ökningen påverkas av att ett nytt motiv, islamofobi, har införts. De homofobiska hatbrotten stod för nästan hela den resterande ökningen. År 2006 identifierades drygt 680 anmälningar med homofobiska motiv, vilket är en ökning med 21 procent.


Så förutom att man ändrat kriterierna för hatbrott så består nästan hela den faktiska ökningen på att de homofobiska brotten har ökat. Det är skrämmande höga siffror, men i verkligheten ligger siffrorna mycket högre än så. Mörkertalet är stort, ökad anmälningsfrekvens till trots. Att anmäla efter att man utsätts för ett hatbrott är tyvärr långt ifrån självklart. Att säga att hela ökningen beror på att anmälningsbenägheten ökar är också att göra det allt för enkelt för sig. Tyvärr kan man konstatera att när vi bögar, flator, bisexuella och transpersoner kräver mer grundläggande rättigheter, när vi flyttar fram våra positioner, när vi kräver likaberättigande – då ökar också det reaktionära motståndet.


En intressant aspekt med rapporten som jag nämnde tidigare är att man nu äntligen börjar fundera i termer som islamofobi. 8 procent, eller 252 anmälningar, hade islamofobiska motiv. Det kommer inte som någon nyhet att islamofobin är på frammarsch i världen i stort. Den globala hetsjakten på muslimer man kallar för ”kriget mot terrorismen” med USA och Israel i spetsen utgör en direkt grogrund för islamohobi. Denna avskyvärda rasism som demoniserar ett helt folk utifrån dess religion eller etnicitet är ett stort hatbrott i sig. Det är intressant att få statistik på islamofobin och få det svart på vitt att det är ett omfattande problem.

En sista notering (för min del just nu) kan också göras kring de regionala skillnaderna som kan finnas. Enligt rapporten sker flest hatbrottsanmälningar per 100,000 invånare i Stockholm, medan det i Göteborg/Malmö och övriga större städer är något färre men fortfarande relativt många anmälningar förekom. I glesbygden är anmälningsgraden lägre. Sen kan man såklart spekulera kring i fall anmälningsgraden och brottsgraden sammanfaller.





Inga kommentarer: