Hur uppstår hatbrott?

Bakom de som slår står alltid de som hetsar.

Bakom varje barn som mobbar står vuxna som lär dem konsten.

Bakom de som hatar står alltid de som förser dem med argumenten.

- Jonas Gardell
(2005-11-11)

Hatbrotten ökar återigen

Igår utkom Brottsförebyggande rådet med en ny årlig viktig rapport kring hatbrotten i Sverige (läs mer, ladda ner rapporten).

Tydligt av rapporten är att hatbrotten ökar i Sverige och det är skrämmande klart vad som utgör ökningen. För att citera BRÅ direkt:

Ökningen påverkas av att ett nytt motiv, islamofobi, har införts. De homofobiska hatbrotten stod för nästan hela den resterande ökningen. År 2006 identifierades drygt 680 anmälningar med homofobiska motiv, vilket är en ökning med 21 procent.

Så förutom att man ändrat kriterierna för hatbrott så består nästan hela den faktiska ökningen på att de homofobiska brotten har ökat. Det är skrämmande höga siffror, men i verkligheten ligger siffrorna mycket högre än så. Mörkertalet är stort, ökad anmälningsfrekvens till trots. Att anmäla efter att man utsätts för ett hatbrott är tyvärr långt ifrån självklart. Att säga att hela ökningen beror på att anmälningsbenägheten ökar är också att göra det allt för enkelt för sig. Tyvärr kan man konstatera att när vi bögar, flator, bisexuella och transpersoner kräver mer grundläggande rättigheter, när vi flyttar fram våra positioner, när vi kräver likaberättigande – då ökar också det reaktionära motståndet.

En intressant aspekt med rapporten som jag nämnde tidigare är att man nu äntligen börjar fundera i termer som islamofobi. 8 procent, eller 252 anmälningar, hade islamofobiska motiv. Det kommer inte som någon nyhet att islamofobin är på frammarsch i världen i stort. Den globala hetsjakten på muslimer man kallar för ”kriget mot terrorismen” med USA och Israel i spetsen utgör en direkt grogrund för islamohobi. Denna avskyvärda rasism som demoniserar ett helt folk utifrån dess religion eller etnicitet är ett stort hatbrott i sig. Det är intressant att få statistik på islamofobin och få det svart på vitt att det är ett omfattande problem.

En sista notering (för min del just nu) kan också göras kring de regionala skillnaderna som kan finnas. Enligt rapporten sker flest hatbrottsanmälningar per 100,000 invånare i Stockholm, medan det i Göteborg/Malmö och övriga större städer är något färre men fortfarande relativt många anmälningar förekom. I glesbygden är anmälningsgraden lägre. Sen kan man såklart spekulera kring i fall anmälningsgraden och brottsgraden sammanfaller.

New York Top-5

Vissa saker överraskade i alla fall mig positivt när jag var i New York. Här är min lista på små trevliga saker man finner i New York

1. Det är så enkelt att hitta!
Jag brukar ha det ganska enkelt för mig att hitta i storstäder så länge jag har en karta med mig. Att vara kartläsare brukar vara min specialitet på varje resa ut i världen. Men av alla städer i världen jag varit i måste nog New York vara den lättaste att hitta i. I alla fall på Manhattan. Om man bortser från Lower Manhattan finns det ju bara enkelt numrerade gator, från ett till hundra fyrtio, som går horisontellt över ön från söder till norr. Samt avenyer som går från ett till tolv – vertikalt från öst till väst (plus Brodway och några extra avenyer på östra sidan). Snacka om enkelt och bra system.

2. Städad stad
På Manhattan såg jag knappt till någon graffiti på tunnelbanestationer, hus eller gator och torg. Ganska inponeraden med tanke på den stora befolkningen och alla miljoner människor som passerar genom staden en vanlig dag.

3. Städade medborgare
Nog för att jag mest var på Manhattan. Men under min vistelse i New York såg jag knappt något bråk eller fylleri på gatorna alls. Kriminaliteten i staden har gått ner flera år i rad och NY räknas som en av de mest säkra metropolerna i USA (och världen?). Visst, man kan läsa sig till i tidningarna, denna på ytan städade stad . Borgmästare Bloomberg & Co har tydligen gått riktigt hårt fram för få sin fina städade stad. Utrensningar av porrdisriktet, kraftigt implementerande av ”regleringar och straff”-politik, och lagskärpningar i absurdum gör att intrycket av den städade staden lämnar en med lite besk eftersmak.

4. Trevliga medborgare
Artiga, vänliga och belevade. Det är mitt intryck av en New Yorkare. Inte alls fisförnäma och överlägsna som man kanske fått intrycket av på förhand.

5. Det är billigt att shoppa!
Helt tvärt mot vad jag trodde innan. Att hitta billiga kläder (och sprit) är ingen konst i New York. Så länge man väljer rätt affärer (som inte alls innebär att man måste leta i evighet i skumma kvarter) kan man hitta. Själv shoppade jag exempelvis ett par nya Levis Jeans för bara femti dollar (typ 350 kr), som hittat (besök Urban Outfitters, Upper West Side). Härligt med en låg dollarkurs när man är ute och reser! Skit samma att exportindustrikapitalisternas plånböcker inte göds lika fort. Att bo i staden är en annan sak. Hyrorna fortsätter att stiga mot himlen likt i takt med höghusen i skyskrapornas stad.

New York Bottom-5

Dags för lite resegenomgång. Först ut - de fem vanligaste (små) sakerna som man (jag) störde mig på i New York

1. Tidningar som saknar häftklamrar
I Amerika har man tydligen inte insett det geniala i att använda häftklamrar i vanliga tidningar. Extremt störande för den som är van vid att sidorna inte ramlar huller om buller eller flyger i väg i vinden varje gång man försöker bläddra.

2. Momsen är inte inräknad
Väldigt irriterande är det när man ska shoppa i New York. Inga affärer eller försäljare bryr sig nämligen om att informera om priserna inklusive momsen (deras ”Sales Tax”). Samtliga priser anges exklusive moms, för att sedan när man är framme vid kassan få den ca 8 procentiga skatten pålagd som en överraskningsbonus. Snacka om ett effektivt sätt att se till att en skatt inte blir accepterad eller invand för medborgarna. Även en skatteälskande person som jag störde mig kraftigt på att man hade sån irriterande moms i delstaten.

3. AC-mani
Över 90 grader Fahrenheit (ca 32 Celsius) utomhus och 60 F (ca 15½ C) inomhus. Snacka om att det inte var förvånande att man drog på sig en fet förkylning. Det är oförståbart att man vill bo och leva på det sättet. Luftkonditionering är riktigt skönt i vanliga fall. Men inom vissa gränser! Extrema temperaturskillnader – nej tack!

4. Basic Cable är i princip skit
Vi hade bara ”basci cable” på hotelet, dvs bara grundläggande kabel-tv. Vilket betyder att man hade bara lite drygt 150-200 tv-kanaler. Bland dem var det bara nyhetskanaler typ CNN och Fox News det enda intressanta att se på (om än i måttliga mängder, man orkar bara med ett visst mått av nyheter i form av Paris Hilton och skrämselpropaganda a la Fox News). CSPAN (kongresskanalen med live-tv från Senaten och Representanthuset) var också ganska kul en minut eller två. CSI och någon annan amerikansk serie också när de nu gick. Men överlag är svensk tv avsevärt mycket bättre. Man har de bästa serierna från staterna komprimerat till några få kanaler.

5. Man måste vara så himla artig hela tiden
Alvarligt talat. Nog för att det är trevligt med att folk är artiga och hövliga. Men det finns ändå gränser. Efter ett tag i New York blir man jävligt trött på hela tiden tvingas lägga till ”sorry”, ”please”, ”thank you”, ”you’re welcome” osv i snart sagt varje mening. Struntar man i det bara någon gång framstår man som helt sur och oförskämd.

Reklam

Kommer in med ett litet bloggtips. Den fantastiska bloggen Katastrofala Omslag är väl värd återkommande besök! Den bygger på den enkla men geniala idén av Herr Dryck, där han presenterar olika vinylskivor med fula omslag från sin digra privata samling. Som detta fina exmeplar:

Med två liter vodka i handbagaget...

Så var man hemma igen. Hej igen Biskopsgården, hej igen svensk sommarkyla och vardagsliv. Trött är man såklart efter att ha förlorat en natt helt plötsligt på grund av tidzonsflygande. Men tomhänt kommer man ju inte hem såklart. Med två härliga liter tax-free vodka i handbagaget, massa nyshoppade kläder i resväskan och många intryck och minnen i sinnet så är det ganska gött ändå just nu.

Orkar inte delge världen några semesterminnen eller anekdoter för tillfället. Nöjer mig med denna hälsning så länge och lovar fler inlägg med tankar kring den stora staden på andra sidan atlanten. Här hemma verkar det inte ha hänt så mycket i alla fall värt att bloggfundera om… Nu ska jag sova några timmar, dra till friskväderstorget och käka en pizza och sedan blir det nog fest hemma hos Daniel tror jag. Dags att köra igång direkt.

Ps. Att rss-feeds saknas på metrobloggen suger ju görmycket. Inkompetenta programmerare?

Nu då?

Med internet explorer funkar de lite bättre.

Typiskt programmerare att anpassa allt till Bill Gates & Co. Microsoftanpassningslobbyn skördar triumf.

Jag vet, de här första inläggen har inte varit särskilt substantiella. Men jag lovar, de intellektuella gracerna kommer att spridas ut i mellan åt.

Ett till irritationsmoment...

... är att mina styckeindelningar inte fungerade i förra inlägget. Tydligen räckte det inte med att manuellt trycka en dem med enter. Kan människor inte programmera ordentligt nu för tiden eller är det att jag använder Opera som webbläsare som är problemet?

Dags att fatta tangentbordet igen

Nu är det dags för mig att åter igen fatta tangentbordet och börja blogga efter att ha varit borta ifrån den världsomspännande webben i ett bra tag. Vi får se vad det blir av just denna bloggen, tidigare bloggäventyr har genomförts med varierande resultat. Varför det blev just Metros bloggportal denna gången? Jo, jag har gått på reklamen om snabba cash samtidigt som jag får ur mig mina tanker om stort och smått. Får efter hand se vad metrobloggen.se som portal har att erbjuda. Just nu stör jag mig på att textrutan för att mata in ett nytt inlägg är skitliten och att reklamen på sidan är störande animerade bilder istället för stillbilder. Jaja, får se om irritationsmomenten försvinner med tiden...

New York, New York

Nu är det för övrigt inte lång tid kvar till jag sitter på ett flygplan med min familj på väg till Nya York i Amerikas Förenta Stater. Trots att jag rest mycket i mitt liv så har jag aldrig tagit mig utanför Europas gränser (om man inte räknar en båttur över Bosporen till Istanbuls asiatiska sida eller Kanarieöarna som egentligen geografiskt tillhör Afrika), så det ska bli riktigt intressant att få besöka Amerika för första gången.

USA är i mångt och mycket ett fascinerande och skrämmande land. USA detta kapitalismens frontnation med många världskatastrofer på sitt samvete. Det är mycket som kommer i åtanke när man börjar fundera… USAs nuvarande politiska utveckling är onekligen oroande. Växande klassklyftor, sönderprivatiserad vård och skola, avsaknad av välfärd, och President Bushs skattesänknings och välfärdsförstörande politik och imperialistiska krigsagenda är inte direkt trevliga inslag.

Inte så förvånande, med det är just Irakkriget och den av världens enda supermakts mer brutaliserade utrikespolitik som befläckar USAs anseende ungefär i samma utsträckning som en trasa befläckas om man stoppar ner den i ett fat råolja. Ockupationer av andra länder, svartlistningar och stämplingar av individer och organisationer som terrorister. En officiell sanktionerad demonisering av muslimer och araber… man blir ju fan mörkrädd. Allt understött av en militär makt och närvaro på alla kontinenter och i alla tidzoner. I praktiken en gisslantagning av världen med ett ständigt hot att i fall ni inte låter oss härja fritt så kommer vi göra det i alla fall...

Men man får skilja på nation och person. Jag har lärt känna en hel del amerikaner över Internet, men jag hinner nog inte träffa någon. Vilket jag kan känna är lite tråkigt. Många politiska diskussioner över Internet med både demokrater, republikaner och oberoende får en att inse den stora mångfalden som finns i USA. Visst finns det många krigshetsare, många religiösa fundamentalister och icke-fundamentalister som gör en ateist som jag ganska illa till mods. En extrem utbredd tro på kapitalismen och idén att skatt och välfärd är fula ord som helst bör ersättas med välgörenhet för den som har lust och allmosor (mot arbete) för den som är fattig. Men USA är så mycket mer än så. Ett vackert storslaget land är det i alla fall. Folket är ofta lätta att prata med och de radikala och progressiva rörelserna finns här med.

Men i alla fall, jag har länge sett framemot denna resa. New York har länge varit i toppen på min långa lista över längtansplatser i världen. Storstädernas storstad. Staden som har allt.
Ser fram emot att få strosa i Central Park, besöka moderna museet och andra konstmuseer, se alla sevärdheter i verkligheten och inte bara på tv - exempelvis Ground Zero, FN-byggnaden, Frihetsgudinnan osv. Ser även mycket fram emot att få tåga längs med 5th Avenue tillsammans med många tusen andra Pridefirare och min familj.

Det var alla tankar för denna gång. Jag återkommer kanske med fler rapporter inför och under resan. Om nu någon händelsevis läst detta inlägget hela vägen och har nått tips på vad man ska se i New York så är det bara att känna sig välkommen att kommentera...

Metro kommer tjäna fett med riksdaler

En kul sak förresten. Hörde någon som trodde metro skulle förlora massa pengar på det här bloggprojektet. Haha, tror inte det. Om metro betalar 3 öre för varje sidvisning så kan du ge dig på att varje annons här vid sidan om betalar minst 1 öre och eftersom dem är fyra stycken... krävs ingen idiot för att inse att metro inte direkt förlorar på det här. Jag bara spekulerar om ettöringen dock – vinstmarginalen är förmodligen större än så.

Ang. Kommentarer

Varje gång jag kommenterar någons blogg så är det automatiskt min mailadress som ligger som förval förrutom mitt namn. Är det någon som vet hur man ändrar så att det automatiskt blir min url i stället?