Solidaritet i det lilla

Ända sedan jag var yngre har jag haft en förkärlek för politiska knappar. Ni vet sådana med säkerhetsnålsfästen man sätter på kavajslaget (eller jackan/väskan om man så vill). Jag kunde lätt ha tio stycken på en och samma gång på min gamla jeansjacka. Det är till å vara "out and proud" med sina politiska ställningstaganden och annat.

Nu när jag blivit lite äldre tar jag ej längre till sådana ytterligheter. Nu för tiden har jag inte lika mycket politiska symboler på mig. Dock har jag några kvar. Mitt halsband, min röda stjärna och min röda feministsymbol framför allt. Personliga symboler som jag har på mig för min egen skull. Jag har även just nu två knappar på remmen till min växa. En "stoppa FRA-lagen"-knapp och en "befria Palestina"-knapp. Den senare egengjord på knappmaskinen på jobbet.

Att jag valt att ta på mig en "Befria Palestina"-knapp är ingen slump. Den betyder också något särskilt. Att ha på sig en "befria Palestina"-knapp handlar inte för mig om någon slags personlig feelgood-aktivism, eller någon slags individualistisk plakatpolitisk handling. För mig handlar det om solidaritet i det lilla. En enkel handling som påminner om att folket i Gaza, västbanken och de ockuperade områdena inte är bortglömda eller ensamma

Under de senaste 24 timmarna har jag vid ett flertal tillfällen fått positiva kommentarer. Mannen i receptionen på hostelet i Stockholm, killen i disken vid kebabstället.... Inte mer än kommentarer som "bra knapp" eller "Befria Palestina - jag håller med", men vad mer behövs. Det känns skönt.

Jag kanske inbillar mig. Det kanske till och med är förmätet av mig att tro att det gör någon skillnad hos folk. Men jag tror på att visa vår solidaritet. Jag har demonstrerat, jag har ropat slagord... men efter att demonstrationerna tagit slut och man går i väg till sitt tror jag det är viktigt att forsätta visa solidaritet i det lilla, det vardagliga. Det kan vara nått så enkelt som att ha på sig en knapp. Är det förmätet?