Hjälp mig spendera januaris extrapengar!

Jag har bestämt mig för att inte vara någon nejsägare - jag ska istället likt kvällstidningarna hylla regeringen för att jag får mer pengar tillbaka denna månaden. I morgon får jag in min lön på bankkontot. En skillnad jämfört med förra månaden är att nu kommer regeringens stora satsning för i år – jobbskatteavdragets tredje steg (alltså skattesänkningen anno 2009). Tänk alla dessa pengar jag kommer få!

Enligt en beräkning så kommer jag få hela 179 kronor mer i plånboken denna månad jämfört med december 2008 på grund av skattesänkningen!

Dock, innan glädjeyttringarna blir för stora kan jag även meddela att idag har även min hyresavi landat i brevlådan. I år slår hyresvärden på stort och höjer min hyra med 2,75 %. D.v.s., min hyra höjs med 175 kronor för januari månads betalning, jämfört med december månads hyra.

Men man ska inte hänga läpp. Jag tjänar ju trots allt hela 4 kronor extra i plånboken denna månad. Skönt att alla tjänar på skattesänkningar...

Hjälp mig januaris extrapengar! Vad ska jag göra med mina fyra kronor?

Solidaritet i det lilla

Ända sedan jag var yngre har jag haft en förkärlek för politiska knappar. Ni vet sådana med säkerhetsnålsfästen man sätter på kavajslaget (eller jackan/väskan om man så vill). Jag kunde lätt ha tio stycken på en och samma gång på min gamla jeansjacka. Det är till å vara "out and proud" med sina politiska ställningstaganden och annat.

Nu när jag blivit lite äldre tar jag ej längre till sådana ytterligheter. Nu för tiden har jag inte lika mycket politiska symboler på mig. Dock har jag några kvar. Mitt halsband, min röda stjärna och min röda feministsymbol framför allt. Personliga symboler som jag har på mig för min egen skull. Jag har även just nu två knappar på remmen till min växa. En "stoppa FRA-lagen"-knapp och en "befria Palestina"-knapp. Den senare egengjord på knappmaskinen på jobbet.

Att jag valt att ta på mig en "Befria Palestina"-knapp är ingen slump. Den betyder också något särskilt. Att ha på sig en "befria Palestina"-knapp handlar inte för mig om någon slags personlig feelgood-aktivism, eller någon slags individualistisk plakatpolitisk handling. För mig handlar det om solidaritet i det lilla. En enkel handling som påminner om att folket i Gaza, västbanken och de ockuperade områdena inte är bortglömda eller ensamma

Under de senaste 24 timmarna har jag vid ett flertal tillfällen fått positiva kommentarer. Mannen i receptionen på hostelet i Stockholm, killen i disken vid kebabstället.... Inte mer än kommentarer som "bra knapp" eller "Befria Palestina - jag håller med", men vad mer behövs. Det känns skönt.

Jag kanske inbillar mig. Det kanske till och med är förmätet av mig att tro att det gör någon skillnad hos folk. Men jag tror på att visa vår solidaritet. Jag har demonstrerat, jag har ropat slagord... men efter att demonstrationerna tagit slut och man går i väg till sitt tror jag det är viktigt att forsätta visa solidaritet i det lilla, det vardagliga. Det kan vara nått så enkelt som att ha på sig en knapp. Är det förmätet?

5 000 skäl att fundera på om Volvo sjunger på sista versen

Dags att återuppliva bloggen lite. Kan börja med en notering i nyhetsflödet som fick en uppsagd Volvoarbetare som jag att reagera.

Jag läste i GP att min före detta arbetsplats Volvo PV:s Torslandaverk drar ner på produktionen. Enligt rapporteringen skall man endast bygga 5 000 bilar per månad. Man börjar faktiskt seriöst oroa sig/kontemplera hur det står till med företaget… snart har vi nog inte någon bilproduktion kvar i Göteborg,

För den som undrar så är det är väldigt lite att bara bygga 5 000 bilar i månaden i en sådan stor fabrik som Torslandaverken. Produktionsrekordet i C-fabriken där jag jobbade är på ca 1 000 bilar om dagen när vi hade full treskiftsproduktion. Ok, det var inte alltid vi byggde så många, men 5 000 i veckan hade inte varit en omöjlig ambition i fall man sålde tillräckligt.

Nu är det i stället en månadsambition…

Att bilproduktionen i sig minskar i världen/Sverige är det la inte så mycket att gråta över. ”Rädda Volvo” är ingen paroll att samlas under. Men paroller som ”rädda Göteborg”, ”stoppa massarbetslösheten” och ”rädda tryggheten för uppsagda” känns som sagt oroväckande nära.