Idag med ett nytt stort från Volvo ryckte mina sista tvivel undan. Jag kommer säkert få sparken. Tidigare var inte säker, men nu kommer mina dryga fyra på Volvo inte räcka långt i LAS-listorna.
Jag är i och för sig just nu tjänstledig från min anställning i Torslandafabriken och jobbar bara ca 2-3 månader om året - så det finns dem som kommer drabbas hårdare än jag. Men det kommer kännas att förlora jobbet i fabriken.
Nu när jag varit studieledig har anställningen varit min möjlighet att tjäna lite pengar genom extraarbete och vid studieuppehåll över somrarna - men främst har jobbet varit min trygghet, min förvisning om att jag trots allt har något att falla tillbaka på i fall allt skiter sig.
Enligt Volvo ska uppsägningarna börja vid årsskiftet, och jag jobbar som vikarie på vänsterpartiet fram tills årsskiftet det med. Nu tror jag på en förlängning av mitt vikariat, men man vet ju aldrig.
Hej då trygghet.
Läs mer: Aftonbladet
