2008-02-21

Årskonferensande

Det är mycket just nu. Kom tillbaka till Sverige i fredags och i helgen var det dags för distriktsårskonferens med Ung Vänster Göteborg och Bohuslän. Själv blev jag omvald till distriktsstyrelsen och kamrat Zandra Skogfors Valencia blev vald till ny distriktsordförande. Mycket bra debatter, diskussioner, beslut med mera. Känns riktigt gött. Nu är det ganska mycket jobb med att starta upp verksamheten i den nya styrelsen.

Nu till helgen är det dags för nästa årskonferens, denna gång för vänsterpartiet Göteborg. Själv är man ombud för Biskopsgården-Torslanda, vilket ska bli ganska kul faktiskt. Intressantast blir nog söndagens program, med diskussion och val inför partits Kongress i Norrköping senare i år. Jag har ställt upp till att åka som kongressombud, får se i fall man blir vald. Vi har mycket stora uppgifter och utmaningar framför oss i partit den närmsta tiden, Norrköpingskongressen blir mycket viktig i utstakandet av hur vi bemöter dem.

Läs mer: Ung Vänster Göteborg-Bohuslän

2008-02-08

Farväl Göteborg

Farväl Göteborg, Farväl Sverige! Om en halvtimma drar jag! Det sabbar lite med skola, jobb, politiska arbetet osv, men det skiter jag i. Jag åker på semester.

Africa here I come. Tillsamman med morsan och farsan åker jag på lite kultur- och lite slappe-semester i Egypten.

Jag ska bland annat besöka följande faciliteter:





Jag kommer tillbaka om en vecka redan. Men fram tills dess kommer jag vara onåbar för allt och alla.

2008-02-06

När dem man känner avlider

Idag har jag för andra gången på kort tid fått ett bud om att en bekant, en person jag känner, har avlidit.

I båda fallen (som är oberoende av varandra) handlar det om personer jag träffat ett antal gånger, men aldrig riktigt lärt känna. Men det handlar om personer som man fått mycket intryck av på kort tid eller få gånger.

Även om man inte stod dem jättenära så blir man ändå väldigt tagen när det kommer så plötsligt. Den ena killen var 23 år, den andra 19 år. Båda frånfallen var oväntade, ingen sjukdom eller liknande var känt (i alla fall inte för oss som inte stod så nära). Det är alldeles för tidigt. Det känns orättvist på något sätt när personer som är så unga försvinner.

Man påminns om att man inte skall ta någon för given. Det kanske låter som en klyscha. Men det stämmer ändå så väl. Även om du och ens vänner är i tjugoårsåldern finns det inget som säger att också du kan dö.

Ingen av oss är odödliga.